Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÅLLA fol3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er LfF 1899, s. 101 (1656), Salander Gårdsf. 20 (1727)); förr äv. FÅLL, sbst.2, r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fåll 1736—1856 (: kofåll). fålla LfF 1899, s. 101 (1656: fåller, pl.), Rålamb 13: 12 (1690: Fållor, pl.) osv.)
Etymologi
[sv. dial. fåll(a); jfr d. fold, fsax. faled, mnt. valt, feng. falæd, falod, fald, eng. fold; av omstridt urspr.]
1) i sht landt. mindre inhägnad för kreatur (i sht får); äv. bildl.; förr särsk.: (av grindar, kvior o. d. sammanfogad) mindre inhägnad för kreatur (i sht får) i vilken dessa instängdes för natten för att gm sin spillning göda den mark på vilken ”fållan” stod (vanl. träda). Fåller uphänges (i maj) på åkren. LfF 1899, s. 101 (1656). Serenius EngÅkerm. 141 (1727). Fållor och Qvider, uti hvilka boskapen om Sommar-nätterna ligga och bedynga jorden. HushBibl. 1756, s. 703. Nu är hvar tacka dräktig / bärgad i fållans frid. Karlfeldt FlPom. 96 (1906). Att det egna (politiska) partiet skall kunna samla så många själar som möjligt inom sin fålla .. — det är (tyvärr numera) hufvudsaken. VL 1908, nr 144, s. 3. — jfr FÅR-, FÄ-, MJÖLK-FÅLLA.
2) (†) inhägnad mark, inhägnad. Åckeren består uti en fåll à 2 T(unno)r och 4 sk(äppor) utsäde. VDAkt. 1736, F III 7. Ett skieppeland Åcker i Gubba fållen och Ängen i en liten fåll. Därs. 1763, nr 357. — jfr KO-FÅLL.
Ssgr (landt.; till 1): A: FÅLL-GRIND. (förr) var o. en av de delar (grindar) av vilka fållan sammanfogades. Kalm Resa 1: 341 (1753). —
-KEDJOR, pl. (†) = FÅLLA, sbst.2 1. Qvier kallades här (i Norge) det, som i Västergyllen kallas Fåll-kedjor. Kalm Resa 1: 126 (1753). Möller (1790). Heinrich (1814). —
-STÅNG. (fålle- 1690) (tillf.) stång som användes till fållgrind. Rålamb 13: 94 (1690).
B (†): FÅLLE-STÅNG, se A.
Avledn.: FÅLLA, v.2, se d. o.

 

Spalt F 1986 band 9, 1926

Webbansvarig