Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EKA e3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) motsv. EKO 1: giva eko l. genljud, genljuda; såväl i fråga om tydligt urskiljbart som med det primära ljudet sammansmältande, detta förstärkande eko; äv. oeg. i fråga om ekoliknande, på resonans beroende ljud: giva återljud; stundom närmande sig l. övergående i bet.: ljuda starkt (med småningom minskad ljudstyrka), skalla; opers. l. med saksubj. Meurman (1846). Vi .. blåste i hornen, så att det ekade derborta i Hiisis borg. Topelius Fält. 3: 329 (1858). Jorden ekade doft under stegen. Tavaststjerna Aho Folkl. 83 (1886). (Då) återstudsar plötsligt ett vildt sorl af röster mot de klart ekande klippväggarna. Hedberg Loti Gm ökn. 28 (1895). (Salen) ekade, så att föredraganden var svår att uppfatta. V. Lindkvist i Ped. tidskr. 1896, s. 593. Kjell hade gifvit upp ett ekande gapskratt. Högberg Vred. 2: 216 (1906). — särsk. (i poesi) med innehållsobj. Eken, berg, hans (dvs. Pans) namn! Hallström Skepn. 173 (1910). Ossiannilsson Hemmet 106 (1915).
2) mer l. mindre bildl.; jfr EKO 1 c. Koret, det tusenåra / ekar af nunnesång. Tavaststjerna F. morgonbris 35 (1884). De kraftiga orden, psalmens äggande melodi .. ekade många dagar i hennes öron. Söderhjelm Aho Väkta 35 (1894). Georg mumlade i kuddarna: — Sabla Kalfstek! Erik ekade: — Sabla Långkatekes! Siwertz Mälarpirater 10 (1911). (Den montesquieuska klimatläran) sådan den var föredragen i den gustavianska diktningen och sådan den ekade ännu i Geijers Manhem. Böök Tegnér 1: 365 (1917).
Särskilda förbindelser:
EKA ÅTER 10 40. återkastas i form av eko. Dånet af åskan och bullret på gatorna .. ekade åter från de tomma salarna. Ahrenberg Landsm. 18 (1897).
Spalt E 360 band 7, 1920