Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EBENHOLTS e3ben~hol2ts, vard. äv. ~hol2s, i södra Sv. o. Värml. äv. 40~1 (e´benholts .. l(äs) äbenholts Weste; ä`bnhå´lls Dalin), r. l. m. (Publ. handl. 6: 3990 (1757) osv.) l. n. (Kiöping Resa 11 (1667) osv.); best. -en l. -et; pl., i bet. olika slag av ebenholts, -er (Weste (1807), Jönsson Gagnv. 472 (1910)) l. (†) = (Sahlstedt (1773), Möller (1790)).
1) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl., t. o. eng.] dyrbart, hårdt, tungt samt (eg. o. i allm.) svart trä av olika i tropiska länder växande trädslag, huvudsakligen tillhörande familjen Ebenaceæ Juss., i sht om den hårda o. svarta kärnveden av Diospyros Ebenum Hiern.; äv. oeg. om trä av andra, mindre värdefulla utländska trädslag l. av vissa inhemska, ss. plommon- l. päronträd, vilket gm särskild behandling bragts att likna träet av de ovannämnda; jfr EBEN-. Äkta, falsk(t) ebenholts. Oxenst. brefv. 11: 762 (1640). (On Mauritius) bär .. Thet sköneste Ebbenhåltz som i Werlden någonsin kan finnas i största Ymnigheet. Kiöping Resa 11 (1667). Atterbom LÖ 1: 268 (1824). Altartaflan, arbetad i guld, silfver, elfenben och ebenholz. Fryxell Ber. 10: 19 (1842). Blå ebenholts kallas amarantträ och kommer .. från Sydamerika. Tysk ebenholts är svart betsadt trä af idegran. Hector Vårt husgeråd 155 (1904). — särsk. [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] med avs. fäst på träets djupt svarta färg; stundom närmande sig bet.: ebenholtsfärg. Brunt med dragning åt ebenholts. Det glänsande ebenholzet af hennes hår. Kullberg Bref 2: 23 (1844). Jfr: Håret svart, som et ebenholtz. Sv. Merc. 1765, s. 235. — jfr BOMBAY-EBENHOLTS m. fl.
-BETA, -BETS. snick. o. mål. —
-BLANK. —
-KÄPP. —
(jfr 1 slutet) -SVART. Ett mera svart och glänsande hår var ej möjligt att tänka sig, det var ebenholtzsvart, det var korpsvart. Ridderstad Samvetet 1: 287 (1851). —
(1 slutet) -TODDY. (vard., skämts.) (gm riklig tillsats av konjak l. rom) mörk, stark toddy. Engström Kryss. 183 (1912). —
-TRÄ. ebenholts. Nordforss (1805). Det egentliga äkta, djupt svarta ebenholtsträt .. lär numera vara sällsynt. Jönsson Gagnv. 472 (1910). —
(jfr 2) -TRÄD. träd av vilket erhålles ebenholts (se ovan 1); särsk. träd av ebenholtssläktet. Carlstedt Her. 1: 461 (1832).
Spalt E 10 band 7, 1917