Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEKOKTION dek1okʃω4n l. de1-, sällan -tʃω4n, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en, ä. o. hvard. i mellersta o. norra Sv. äfv. = (Månsson Ört. 62 (1628, 1642)); pl. -er.
(i sht i fackspr.) jfr INFUSION.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. senlat.] abstr.: afkokande, afkokning, beredande af ett afkok l. en dekokt. Wallerius Chem. phys. 1: 129 (1759). Berlin Farm. 2: 342 (1851). Då vid slutet af dekoktionen infusion är föreskrifven .., beräknas ingen särskild ersättning derföre. FFS 1866, nr 20, s. 21. 2 NF (1906). — särsk. brygg. om ett visst förfaringssätt vid bryggande af öl; nästan bl. i ssgr (se under DEKOKTIONS-METOD).
2) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. lat.] (†) konkret, = DEKOKT. En decoction giordt aff portulaca, och hållen vthi Munnen, borttagher Tandawärck. Månsson Ört. 241 (1628, 1642). Hush.-bibl. 2: 66 (1757).
-METOD~02. metod vid brygd (af underjäst, s. k. bajerskt öl) kännetecknad däraf, att (en del af) mäsken undergår kokning; jfr -FÖRFARANDE samt INFUSIONS-METOD. Tekn. tidskr. 1873, s. 277. 2 Uppf. b. 4: 585 (1899). —
-ÖL~2. öl bryggdt enligt dekoktionsmetoden; jfr INFUSIONS-ÖL. Dekoktionsölet är .. mörkare till färgen .., samt mindre sprithaltigt och af en fylligare smak (än infusionsölet). Lindberg Ölbrygg. 43 (1885).
Spalt D 536 band 6, 1908