Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
CESTUS säs4tus, stundom 32 (sä`sstuss Dalin), l. CEST säs4t, r. l. m.; best. cesten säs4ten; pl. cester säs4ter, äfv. (i sht i mellersta o. norra Sv.) 32.
beväpning som brukades af knytnäfskämparna i det antika Rom o. som utgjordes af läderremmar (med insydt bly), hvilka lindades om hand o. underarm. Ingen ur skaran / Djerfs framträda och gjorda sin hand med den vådliga cesten. Adlerbeth Æn. 117 (1804, 1811). Han bar en Cestus. Stjernstolpe Æn. 93 (1814, 1825). Aminson Komm. ö. Virg. Æn. 202 (1844, 1854).
Anm. Fordom ansågs lat. cæstus beteckna ett slags klubba (se Schenberg (1739), Lindberg Ant. lex. (1802)); jfr CESTUS-KLUBBA.
Spalt C 97 band 5, 1904