Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRABANTSK braban4tsk, äfv. -an4sk, äfv. bra4bantsk l. -ansk, adj.
Ordformer
(brabansk GR 23: 336 (1552), NorrlS 72 (c. 1770); brabantsk SvMerc. 1: 259 (1755) osv. brabandisk Stiernhielm, Brask Pufendorf Inl. t. hist. 74 (1680); brabantisk Fryxell Ber. 8: 145 (1838). bråb- GR 25: 55, 126 (1555). — ss. substantiveradt n. -ansk GR 25: 126 (1555), Därs. 26: 420 (1556). -andz GR 23: 80 (1552); -antz GR 25: 55 (1555). -anst(t) GR 24: 400 (1554), Därs. 28: 405 (1558))
Etymologi
[jfr holl. brabantsch, t. brabantisch. Den substantiverade formen -ansk är eg. sg. n. utan -t i anslutning till motsv. holl. l. (n)t. former; jfr andra namn på tyger, ss. ARNESK, ENGELSK. Formerna på -andz, -antz tyda på direkt lån från holl. (l. nt.), där sg. n. har detta uttal]
1) adj. till landskapsnamnet BRABANT. Brabansk duk. GR 23: 336 (1552). Kriit-huite Brabandiske pijpor. Stiernhielm Herc. 233 (1658, 1668). Märker du att någre, som du har att giöra med, låta giärna betala sig med ord, bör du mäta till dem med Brabansk aln (dvs. i rikt mått; jfr BRABANTS-ALN). Hof Underr. f. en ung stud. 23 (1766). Wirsén Vint. 39 (1890).
2) (förr) substantiveradt i sg. n. om kläde tillverkadt i Brabant. Brabandz och annett grofftt cläde. GR 23: 80 (1552). Därs. 28: 405 (1558).

 

Spalt B 4126 band 5, 1921

Webbansvarig