Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORGENÄR bor1jenä4r l. -næ4r, l. 302 l. 30~2, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
fordringsägare, kreditor; jfr BORGES-MAN 2 (sp. 3935). Florinus Nomencl. rer. 72 (1678). Hafver man ej i skuldebref sitt viss dag til betalning nämndt; tå må borgenär söka sitt åter, när han vil. UB 4: 9 (Lag 1734). En sträng borgenär är ofta en slät gäldenär. Sv. ordspråksb. 31 (1865). S:s qvarlåtenskap måste öfverlemnas till borgenärernas förnöjande. Ljunggren SAHist. 2: 244 (1886). — jfr INTECKNINGS-, KONKURS-BORGENÄR m. fl.
-FÖRHÖR. förhör med konkursborgenärer inför domare för att få deras fordringar fastställda. N. pressen 1894, nr 340, s. 3. —
-SAMMANTRÄDE~1020, äfv. ~2010. sammanträde af ett konkursbos borgenärer för att besluta om ärenden som röra konkursboet. Lunds veckobl. 1887, nr 5, s. 1.
Spalt B 3951 band 5, 1920