Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOER bω4er, ngn gg (med anslutning till uttalet i holl.) bω4r, m.; best. -n; pl. = (G. Hjelmerus i Verdandi 1891, s. 152, osv.), stundom (med eng. pl.-änd.) -s (Hallstén Geogr. 357 (1853), 2 NF 20: 797 (1914)) l. boerer bω4rer (V. Söderberg i Hist. tidskr. 1899, s. 258, Försvarsfrågan 67 (1913)), best. boerna (GHT 1881, nr 4, s. 2, osv.), stundom boererna, ngn gg boers (NDA 1880, nr 299, s. 2);
stundom BUR bɯ4r, m.; best. -en; pl. -er (Kjellén Den sydafr. frågan 4 (1898) osv.) ((†) -s Hartmans Geogr. 312 (1848, 1862)).
Ordformer
Etymologi
[af holl. (l. det från holl. lånade eng.) boer, af mnl. (ge)buur, bonde, eg.: som har samma boning, afl. af buur, n. l. m., boning (se BUR); jfr d. boer, t. boer, bur, fr. boer. Det vanliga tvåstafviga uttalet härrör från läsformen. De enstafviga singularformerna bero på anslutning till holl., där ordet är enstafvigt o. uttalas med ”europeiskt” u-ljud; jfr äfv. t.]
hvit inbyggare i Sydafrika af holländsk(t) börd (l. språk). Hartmans Geogr. 294 (1848). Ehuru ofta grofva och tvära i sitt tal, äro Boers likväl i allmänhet .. gästfria. Thomée Andersson Ngami 316 (1856). Boererna voro ett verkligt krigarfolk, träffsäkra skyttar med ett storartat lugn i striden. Försvarsfrågan 67 (1913).
Ssgr: A: BOER-, sällan BUR-ARMÉ. (boers- Heurlin Kriget 12 (1899)). —
-KOMMANDO. afdelning i boerarmén, närmast motsvarande ett kompani, men af mycket växlande storlek. H. Jungstedt i Ill. mil.-revy 1904, s. 370. —
-KRIG. (burer- Lindqvist Stigm. b. 174 (1906)) Boerkriget 1899—1902. —
-KVINNA. —
-REPUBLIK. (boers- A. Stille i Ped. tidskr. 1892, s. 321) Svensén Jorden 479 (1887). —
-TAKTIK. mil. den taktik boerna använde i kriget 1899—1902. Ill. mil.-revy 1904, s. 72.
B (föga br.): BOERS-ARMÉ, -REPUBLIK, se A.
C (föga br.): BURER-KRIG, se A.

 

Spalt B 3685 band 5, 1918

Webbansvarig