Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISKÄNK, m.; pl. -er.
Etymologi
[se BI-, prefix1 1 a]
(†) gåfva som lägges till ngt, extra gåfva. (Rodiserna) begärde .., at the Romare wille .. then Stadhen .. them lijka såsom en bijskänck förähre. Schroderus Liv. 629 (1626; t. bäten vmb dise Gab ausserhalb der ordnung). Accidentier, något bredewid, gåfwor, biskencker. Swedberg Schibb. 247 (1716).

 

Spalt B 2772 band 4, 1911

Webbansvarig