| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEGRIPA begri4pa, i Sveal. äfv. 032 (begri´pa Weste; begr`ipa Almqvist), v. -griper, -grep, -grepo, -gripit, -gripen; se för öfr. GRIPA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Rydelius Förn. 263 (1721, 1737; i ssg), Lind (1749)), -NING (se d. o.); jfr BEGREPP.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl., mht. o. ä. t.] (†) gripa, fatta; bemäktiga sig, tillegna sig; i sht i mer l. mindre bildl. anv. Anden begriper honom (dvs. den besatte) .. och han sliter honom. Luk. 9: 39 (NT 1526; öfv. 1883: griper). Wandren mädhan j haffuen liwset, ath mörkret begrijper idher icke. Joh. 12: 35 (NT 1526; öfv. 1883: må öfverfalla, gr. καταλάβῃ). Thå skepet wart begripit och kunde icke begå sigh j moot wädhret lotom wij driffua för wädhret. Apg. 27: 15 (NT 1526; öfv. 1883: rycktes med). Tu gudz menniskia .. kempa en goodh trones kamp, begrip ewinnerlighit lijff. 1 Tim. 6: 12 (NT 1526; Luther: ergreiff, gr. ἐπιλαβοῦ; Bib. 1541: fatta). Ångest haffuer begripit migh. 2 Sam. 1: 9 (Bib. 1541). Then samma nattena begripe mörker. Job 3: 6 (Därs.; öfv. 1897: må gripas af); jfr Leyoncrona Vitt. 156 (c. 1685). Skal iagh .. sende mijn hand op j himmelen, och ther fatte och begripe honom (dvs. Kristus) .. ? .. begrip tu honom medh itt stadigt och trogit hierte. Carl IX Bevis B 3 a (1604). (Den falske Demetrius) skulle .. förplichta sigh at .. hielpa konungen i Påland at begrijpa .. Sveriges rijke. Gustaf II Adolf 131 (1616). Migh haffuer en diup sömpn intaget och begrijpet. Lex. Linc. (1640, under complector). Troon som syndernas förlåtelse begrijper och sigh stadeligen tilägnar. Muræus 1: 27 (”37”) (1648). — särsk.
a) i uttr.: begripa med händerna l. med båda händer, ”taga på”, tydligt finna, klart inse. Monge äre the som thet kunna begripa medh bådha hender, ath påuen haffuer bedraghit oss medh sitt falska aflatt. O. Petri Sakr. Förord (1528). Förstå, och såsom medh henderna begripa. Utl. på Dan. 210 (1592). Humbla 247 (1740).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt., holl. o. ä. t.] gripa (på bar gärning), ertappa. Huar nogon ther offuer begripen varder (dvs. ertappas därmed), skal straffat varda tiil liffued. G. I:s reg. 10: 51 (1535).
c) fånga, snärja. Han begrijper the wisa vthi theres klokheet. 1 Kor. 3: 19 (NT 1526; öfv. 1883: fångar). (Öfversteprästerna) sände .. til honom noghra vthaff the phariseer .. ath the skulle begripa honom j orden. Mark. 12: 13 (NT 1526; Luther: dass sie jhn fiengen; Bib. 1541: gripa). Effter j nw dödhe ären medh Christo frå the werldzligha element, hwi late j idher thå begripa medh bescriffna stadgar? Kol. 2: 20 (NT 1526; Luther: fangen). Herren skal snart komma. / Som snaran foglen i sitt strek / Begriper i ett ögnableck, / Men stunden är förborgad. Ps. 1695, 379: 14.
d) med afs. på kunskaper o. färdigheter: tillegna sig, inhämta. Wisse præcepta et authores (varda) proponerade j .. Trivial Scholerne deraff den späde ungdommen kan begripa rudimenta et instrumenta bonæ literaturæ. Thyselius Bidr. 78 (i handl. fr. 1640); jfr 7 b. Af Ridkonsten hade jag .. the bästa fördelar begripit, och förmåtte .. hvar och en Häst skickeligen regera. Humbla 29 (1740).
2) [jfr fsv. theres ärende skulde framgangh begripa] (†) nå, komma till, få. (Peder Grym hade på sin hemliga resa till Uppsala uppehållit sig) i prestegorder ther vtaff wy (dvs. G. I) inghen godh menyngh kwnne begripe (dvs. icke kunna få ngn god tanke). G. I:s reg. 3: 193 (1526). Giffue gudt att eder (dvs. de danska ombudens) instructio sig så vidha vdsträcker att all ärende begripa kunne en ändelig ända och fast beslutning. Därs. 5: 109 (1528). Anm. Möjl. bör det första språkprofvet föras till 7, i hvilket fall menyngh skulle betyda afsikt, näml. hos prästerna.
α) (i sig) rymma. Om all thet (som Jesus gjorde) .. scriffues, troor iach ath werldhen skulle icke kunna begrijpa the böker som scriffuas skulle. Joh. 21: 25 (NT 1526; öfv. 1883: rymma). Himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa tigh (Gud). 1 Kon. 8: 27 (Bib. 1541; öfv. 1896: rymma). Hwsen kunna nepligan begrijpa thesse. Lex. Linc. (1640, under capio). Ett barn kan veta, at thet lilla icke begriper thet stora. Rydelius Förn. 193 (1721, 1737). Staden begriper inom sig så många hus. Sahlstedt (1773). Oändligt är ditt majestät; / Ej himlarne begripa det. Hedborn Skr. 2: 58 (1812).
β) omgifva, innesluta. (Att) Ringen så aldeles nogha fingeren begrijper, at han icke närmer komma kan. T. Johannis Fästn. H 4 a (1604). Så månge (hemman o. torp) som innan samma Byys rätta ägor, medh Råå och Röör eller annan Laga Byyskildnat begrepne äre. Ordn. 22 Febr. 1638, § 2; jfr 2 RARP 3: 516 (1723); jfr d.
b) (†) i fråga om utsträckning öfver ett visst område l. en viss sträcka: omfatta, vara (så l. så) stor l. lång o. d.
α) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. mnt.] i uttr. vidt (ngn gg vida l. stor) begripen, som har vida gränser, vidsträckt, stor; ngn gg vidt begripas, få en stor utsträckning, utsträckas öfver ett stort område, göras stor. G. I:s reg. 9: 300 (1534). Så är nu landet wijdt begripit. 1 Mos. 34: 21 (Bib. 1541; öfv. 1893: landet har ju utrymme nog). Att stake vt alle gaterne och torget, Och huru wijdt vtt Staden (Lödöse) medt Torn och Porther begrijpes och lägges skall. G. I:s reg. 16: 250 (1544). Thenna Cella .., ther vthi Antonius sigh vppehölt, war fyrkantigh, icke wijdare begriipen, än een Menniskia kunde sträckia sigh tå hon lågh vthi sin Sömn. Schroderus Osiander 1: 284 (1635). (Biskopen i Linköping) hölt för rådeligit, att vidt begripne församblingar motte gjöras mindre. RP 7: 86 (1637). Samma ohrt (dvs. Olmütz) ähr vijda begrijpen. Oxenst. brefv. 8: 519 (1645). Danmark är en stor Kyrkia .. Men hafwer doch i förstone icke warit så stor begripen som hon nu är. Peringskiöld M. upl. 269 (1710). Skogarna (i Dalarna) äro ganska vidt begrepna. Hülphers Dal. 277 (1762). Stora och vidt begrepna ödemarker. Strinnholm Hist. 1: 497 (1834). — jfr VID-, VIDT-BEGRIPEN.
β) [jfr motsv. anv. i holl.] med måttuppgift: uppgå till. Stadzmuren begrijper tutusende och fämhundradhe steegh. Schroderus Liv. 609 (1626). Ceylon .. begrijper 500. Mijl vthi sin Omkretz. Kiöping 85 (1667). Fyratjo Mjl han (dvs. Persiska viken) i sin Breed begrjper. Spegel Guds verk 96 (1685).
γ) innefatta, utgöra. Förstendömet .. begriper allenast en liten del af detta jordklotet. Roman Holberg Klim. 60 (1746). jfr: Dalarne .. begripa under sit namn .. et vidlöftigt land. Celsius G. I 86 (1746, 1792); jfr d.
c) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t. samt fr. comprendre o. lat. comprehendere] omfatta l. innehålla (ss. del l. delar), innefatta; innebära.
α) (numera knappast br.) i uttr. begripa (ut)i sig, ngn gg under sig: innebära, (i sig) inbegripa; äfv.: bestå af, utgöras af. R. Ludvigsson Norman 19 (c. 1550). Thetta ordet Heligheet, begrijper i sigh alla Gvdz attributa och egenskaper. Phrygius Him. lif. 129 (1615). (Det änkesäte) H:s M:t nu .. bekommit haffver är bättre och begriper uthi sigh flere slott, städer, konungzgårder .. än dhet förrige. RP 3: 219 (1633). At Ideén om thet behageliga icke begriper vti sig loflighet. Rydelius Förn. 177 (1721, 1737). Denna dygden begriper i sig alla andra. Serenius (1734, under comprehend). Hvart och et (af dessa moment) begriper under sig flera små delar. Berch Hush. 23 (1747). Germanien, efter de gamle Romares mening, begripandes uti sig alla våra Scandiska öjar. Dalin Hist. 1: 11 (1747). Det ryktbara Hanse-förbund, som .. blef så stort, at det uti sig begrep ottatio städer. Därs. 2: 204 (1750). Tyskland begriper i sig många stater. Almqvist (1842); jfr Kock Spr. förändr. 73 (1896). — (†) = β slutet. Effter som dätt (dvs. brefvet) högwichtiga saker ij sigh begriper. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 318 (1636).
β) (†) i annan anv.: omfatta, innehålla. Facultas Philosophica .. är .. then alldrastörsta, begripande alla the öfriga disciplinerna, somliga såsom sina väsenteliga delar, och somliga såsom sin lärda verktyg. Rydelius Förn. 31 (1718, 1737). — särsk. i fråga om innehållet i en bok l. skrift o. d. Thet andra (stycket af predikan) .. begriper the kännemerkie, af hwilka man kan förnimma hwilka som falske lärare .. äre. O. Martini Pred. A 2 b (1606). i pass.: innehållas. G. I:s reg. 10: 53 (1535). The andra böner, som vthi then helga Scrifft .. begrepna äro. L. Petri Kyrkoord. 40 b (1571).
d) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera föga br.) med prep. under, äfv. (ut)i (jfr c α), förr ngn gg (i)bland: innefatta (ngt i ngt); i sht i pass.
α) med prep. under, ngn gg (ut)i: sammanfatta under, mena med. (De båda folken) skulle icke allena wara en Lagh vndergiffne .., vthan och begrijpas vnder itt Nampn. Schroderus Liv. 4 (1626). The medell som begripes i tärande wahrur. E. J. Creutz i HSH 31: 475 (1662). Vester- och Norrbotten, hvilka landskaper då begrepos under namnet Qvenland. Strinnholm Hist. 1: 26 (1834). Hvad vi derunder (dvs. under öfverskriften ”allmänna språkförhållanden”) .. begripa meddelas i de .. följande kapitlen. Rydqvist SSL 4: 393 (1870).
β) med prep. under, förr ngn gg ibland: innefatta (ngt jämte annat) i (ngt), räkna till, inbegripa i. Något aff den kopparen här hemma ähr tillijka med der under begrepen. RP 3: 199 (1633). (Emedan) ibland åhörarena också then Christelige Öfwerheeten begripes. Emporagrius i KOF II. 2: 185 (c. 1655). Vnder veltaligheten begripes ock Ars Poetica. Rydelius Förn. 22 (1718, 1737). RF 1720, § 20. Hustruns Odaljord på Landet .. begripes ey under Mansens ägendom. Nehrman Inl. t. jur. civ. 310 (1729). Vnder Nås församling begripes Äppelbo och Järna annexer. Linné Ungd. 2: 344 (1734). Härunder (dvs. under den arbetande klassen) begripas ej de som innehafva någon slags publique tjenst. Bonsdorff Kam. 591 (1833). Två fordringar: den ena uttryckligen förkunnad; den andra, outtalad .. men under den förra begripen. Atterbom Minnest. 2: 288 (1840).
γ) med prep. under l. (ut)i: innesluta i, låta (ngt) gälla (ngn l. ngt). På andhre sijdhen Jungfrusundh .. som icke ähr begrijpet under Åboo privilegier. A. Oxenstierna Skr. 2: 377 (1620). Dee, som haffve varit i detta kriget ifrån anno 1618, skole begripes i amnistien. RP 6: 12 (1636). Dalin Hist. 2: 177 (1750). Det vore .. orättvist att under en lika sträng förkastelsedom begripa alla vetenskapliga fenomener, hvilka räkna sig till rationalismens gebiet. Fahlcrantz 6: 92 (1865).
4) i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr 3 b α): inbegripen (i), upptagen (af), sysselsatt (med), stadd; jfr BEGREPP 3.
a) i uttr. vara (l. stå) begripen (ut)i (l. på, se γ).
α) [jfr motsv. anv. i d. samt t. in streit, in einer arbeit begriffen sein; jfr äfv. lat. occupatus in aliqua re] (numera föga br.) vara inbegripen i, vara upptagen af, hålla på med, egna sig åt, vara stadd i. Itt .. stort taal Romare woro vthi samma anslagh begrijpne. Schroderus Liv. 181 (1626). När de sågo Honom begrepen .. uti et .. samtal med qvinnan. Bælter Jesu hist. 3: 187 (1756). När siälen är begrepen i at tilegna sig Jesum. Nohrborg 484 (c. 1765). I Olympen .. / .. såg jag Jofur .. / Uti et vigtigt värf begripen vara. J. H. Kellgren i 2 Saml. 8: 44 (c. 1780). Begripen i arbete, i djupa tankar. Almqvist (1842). En fantastisk, i ett evigt vardande begripen Saturnus. Aug. Quennerstedt i Teol. tidskr. 1869, s. 149. — (†) i uttr. vara l. stå i verket begripen, vara sysselsatt med. Vrban Hierne war i wercket begrepen, at skrifwa och låta tryckia något emot mitt Schibboleth. Swedberg Försvar 3 (1719). När the stodo vti verket begrepne, at slachta offer Creaturen. Wennerdahl Lex. myth. 29 (1748). Botin Hem. 1: 40 (1755, 1789).
β) [jfr motsv. anv. i t.] (†) befinna sig (i ett tillstånd). Uthi huad tilstånd mine troupper hafue varit begrepne. Oxenst. brefv. 8: 326 (1635).
γ) [jfr t. im vollen marsch begriffen sein, auf dem rückweg begriffen sein] (†) vara stadd på (flykt, marsch o. d.). Han är .. nu på reesan begrijpen hädan ifrån åth Ståckholm. Oxenst. brefv. 8: 222 (1653). Vij äro nu alla i full march begreepne. Carl XII Bref 89 (1707). När Danskarne blifvit uti oordning bragte, och begrepne i flygten. Celsius G. I 35 (1746, 1792).
δ) [jfr t. in einer meinung begriffen sein] (†) hafva l. hysa (en mening l. tanke o. d.). (K. M:t) War .. i de tankar begripen, att låta sigh på förra sagdan .. tidh cröna. RARP 4: 305 (1650). Därs. 7: 90 (1660).
b) [jfr ä. t. er war begriffen dies zu thun] (†) i uttr. vara begripen att, vara i begrepp att, hålla på att (göra ngt). The Swänske, som woro begrepne at gå öfwer moraset. Fältlägret vid Holofsin 1708, s. 2 b. Dom-Herrarne i Upsala .. voro begrepne at anställa et nytt försåt. Celsius G. I 314 (1746, 1792).
c) [jfr ä. t. mit etwas begriffen sein] (†) i uttr. vara begripen med = a α. Dhe förre Konunger .. hafve altidh varit begripne och engageradhe medh svåre krigh. RP 7: 71 (1637). Han .. var som mäst begrepen med Böndernas affärdande. Celsius G. I 682 (1753, 1792).
5) (†) sammanfatta; omfatta; öfverskåda; jfr BEGREPP 4. O. Petri P. Eliæ g 4 a (1527). Widh endan warder j een summo korteliga begripit alt thet som tilforenne sagt är. Dens. Sal. A 3 b (1535). J genom (ögat) .. kan himmel och jordh .. j sinne wijdd och stoorleeck begripin warda, Hoo kan til fyllest thz vthspana och begrunda, at en så liten prick som Ögnastenen är, skal kunna begripa sådana stoor och wijdh ting ..? Dens. Men. skap. 11 (c. 1540); jfr 7 a α. En architect, som i sin tancka begriper alt thet som är nödigt til en bygnings fullkomlighet och prydna. Rydelius Förn. 116 (1720, 1737). Hon (dvs. gudomligheten) begriper så många tusende år i en blink. Dalin Vitt. I. 1: 9 (1739). jfr: (Mången tvekar,) icke wetandes huru han i uttalet rätteligen skal begripa så monga f oc u (som i huffwud l. huffuud). Pfeif De habitu 97 (1713).
6) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. t. samt lat. verbis concipere l. comprehendere] (†) (skriftligen) affatta. Bodoordens lagh, så mykit scriffteligha begripit war. Ef. 2: 15 (NT 1526). R. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550). Thetta Werck (är) eenfaldeligen och stackot begrijpit. Brahe Oec. 3 (1585).
7) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t. samt fr. comprendre o. lat. comprehendere, mente et animo concipere] uppfatta, förstå. — jfr OBEGRIPEN.
a) (med sina sinnen l. sina själsförmögenheter) uppfatta, få en uppfattning af, få l. hafva en föreställning om; jfr BEGREPP 5.
α) (†) (med synförmågan) uppfatta. Alle werldzligh ting, som wij kunne medh ögonen begrijpa. Phrygius Him. lif. 154 (1615).
β) [jfr nt. sik begripen (Berghaus)] (†) i fråga om medvetande, refl.: veta till sig. Lindfors (1815).
γ) (med förståndet) uppfatta (ett gm tal l. skrift l. tecken l. på annat sätt gjordt meddelande, så att man med orden l. tecknen osv. förbinder en viss bet. l. mening), förstå. Han talade så tyst, att jag inte begrep, hvad han sade. Hunden begrep genast tillsägelsen, begrep jägarens tecken. Jag hörde signalen, men begrep den inte. Begriper du det där? Begrip det, den som kan! Huru (dvs. i hvad mån) hwar och en af Disciplerna samma Lexor begrijpit hafwa til thess (dvs. deras) retta förstånd (dvs. innebörd). Laurelius i KOF II. 1: 454 (1659). Thet var .. så otydeligen skrifvit, at jag thet knapt begripa kunde. Humbla Föret. 2 (1740). Jag kan icke begripa honom, han talar så oredigt. Dalin (1850). Jag .. ropade i min ifver på ren svenska åt (den tyske) kusken: ”Stanna! stanna! ..” Kusken begrep naturligtvis inte ett ord. N. P. Ödman Minnen 2: 151 (1878, 1881). Han menade, att stoet begrep nästan allt hvad han sade det. Rydberg Vap. 82 (1891). — särsk. (numera föga br.) med adverbial som angifver begripandets art (jfr δ slutet). Någre Oordninger kan wara af en part (dvs. somliga) infördh .. icke så mycket af opsåt, såm at Priuilegierne .. icke blifwe af alle lijke begrijpne. RARP 3: 150 (1640).
δ) (med förståndet) uppfatta (naturen af), få l. hafva en föreställning om (hurudant ngt är); ofta närmande sig b. Ath j måghen begripa .., huadh breedheeten, huadh lendgdhen, och diwpet, och högden är. Ef. 3: 18 (NT 1526; Luther: begreifen, gr. καταλαβέσϑαι); jfr b. Hele Naturen .., icke allenast thet för ögonen synligt, och medh händerna tasteligt (dvs. gripbart) är; vthan och thet som icke annars än medh Förnufftet allena begripas kan. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644); jfr 1. Kunskap är .. i sig sjelf endast en minnessak, ett begripande, ett fattande af hvad som är gifvet utifrån. Tegnér 4: 95 (1828). Man såg .. unga och gamla .. med oändlig trängtan vända sig till ett högre, såsom det då uppfattades och begreps, .. och inviga sig åt klosterlifvet. Strinnholm Hist. 4: 47 (1852). — särsk. (numera föga br.) med adverbial som angifver begripandets art (ej dess grad) (jfr γ slutet). När Gudoms liuset wil förståndet så förklara, / At thet alt fatta kan och alt begripa rätt. Spegel Återv. par. 18 (1711). En fullkomblig chimère, den man hvarcken redigt begriper eller möjeligen kan värckställa. Höpken 2: 244 (1753). De fleste författare af sådana arbeten synas på det sättet begripa naturen af detta vitterhetsslag. Leopold 3: 325 (1794, 1816).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (med förståndet) genomtränga, (med förståndet) fatta (ej bl. att o. hurudant ngt är utan ock dess verkliga innebörd, dess inre sammanhang, det väsentliga i det o. d.), förstå, inse (jfr a δ); jfr BEGREPP 5 b. Kwnne vy ekke .. begripa hwat Acht och menyngh ther vnder ær. G. I:s reg. 3: 193 (1526). Sådana kundskap är migh förunderligh och förhögh, iagh kan icke begripat. Psalt. 139: 6 (Bib. 1541). Den ej begriper, måste tro. Lidner 2: 12 (c. 1785). Theologien höll han på / I tretti år med, vid sin pipa; / Men kunde aldrig rätt begripa / Hvad ingen menskja kan förstå. Kellgren 2: 168 (1790). Icke tror jag en sak derför att jag ej begriper henne, utan ehuru jag ej begriper henne. Tegnér 5: 211 (1821). Lika litet som vi begripa skapelsens under, kunne vi förklara återlösningens hemlighet. Franzén Pred. 2: 37 (1842). Lyd genast, eljest går jag efter riset; begriper du? Dalin (1850); jfr δ o. a γ. Om hvad man icke begrep (i skolan), fick man söka förklaring hemma af informator eller lärjunge i högre klass. De Geer Minnen 1: 15 (1892); jfr a. — särsk.
α) filos. hafva l. få begrepp (se d. o. 5 b slutet) om; jfr TÄNKA. Förstå är att veta hvad något är: begripa är att inse dess sammanhang med andra ting. Lidbeck Anm. 305 (1798). Man (har) åtskiljt trenne funktioner af den verksamhet, som yttrar sig vid tänkandet: begripandet, dömandet och slutandet: (här bör märkas att man i denna mening med ordet begripa förstår sammanfattandet af något mångfaldigt under enheten och icke att inse grunderna för något). Lindblom Log. 21 (1836); jfr 5. Att vara klart och tydligt eller i formelt afseende fullkomligt förnimmande är att vara tänkande, begripande och vetande, hvilka ord beteckna samma förnimmelsesätt, betraktadt i olika afseenden. Boström Proped. 5 (1851). Så vidt och i den mån människan verkligen förmår att höja sig till tänkande eller begripande, är hennes förnimmande verkligen ofelbart. Nyblæus Rel. upps. 30 (1867, 1874). Att begripa följderna genom att härleda dem ur deras objektiva grunder. Borelius Metaf. 55 (1883).
β) med personligt obj. (jfr γ): förstå ngns väsen l. skaplynne o. d. Eurén Cora 1 (1794). Det är likså omöjeligt för en menniska att begripa Gud, som det är att fatta himmelen med ett spann. Schartau Underv. 4 (1799); jfr 5. I samma mån tiden börjar att allt mera begripa sig sjelf, så börjar den ock begripa, att all salighet icke altid ligger i poesien. C. A. Hagberg i SKN 1841, s. 101.
γ) i sats med nekande l. frågande innehåll, med afs. på ngn l. ngt som man finner besynnerlig(t) l. oförståndig(t) l. klandervärd(t): förstå, förstå sig på, (kunna) förklara. Jag begriper inte l. om jag kunde begripa, hur han kan hinna med så mycket. Kan du begripa, hur han kan bära sig åt på det viset? Jag kan ej begripa Grefve K. som behåller en sådan (kock) i sin tjenst; hans mat är afskyvärd. Wetterbergh Fyra sign. 184 (1843). Dalin (1850).
δ) [jfr holl. begrijpt ge, fr. vous comprenez] (i sht i talspr.) i uttr. begriper du l. (mest skämts.) begrips l. (föga br.) det begripes l. begrip det, hvilka parentetiskt inskjutas i l. tilläggas till en mening för att påkalla de(n) tilltalades särskilda uppmärksamhet l. vädja till hans (l. deras) uppfattning l. omdöme l. för att framställa ngt ss. naturligt o. själfklart: förstår du, kan du väl förstå, förstås. Kungen (har) varit sjuk, men lär nu vara bättre. Himlen har hört landets böner, begriper du. Tegnér 5: 29 (1803). Det är icke rätta flyttningstiden förrän Michaelsmess i höst, folkflyttning begrips. Almqvist Grimst. 12 (1839). En .. följetongs-artikel .. svenskt original, det begrips. Palmær Eldbr. 124 (1854). Han skall väl hafva tid att kläda sig, begrip det! Carlén Repr. 72 (1861). Cederschiöld Skriftspr. 148 (1897). Jag vill bli åtlydd ögonblickligen. Hör ni det, ögonblickligen! Begrips? Cavallin Stevenson o. Osbourne Resan utför 71 (1898). — jfr: Trög var gubben (Vintern); ty begrip, / att hans styrkas tid var faren. Tegnér 1: 380 (1805).
ε) i uttr. (jag) begriper, för att angifva, att man förstått, hvad en annan (ofta bl. antydningsvis) yttrat l. meddelat, l. att man förstått halfkväden visa, l. att man redan innan den talande slutat sin framställning förstått, hvart den syftar o. d.: jag förstår. Dalin (1850). Schulthess (1885).
c) [efter förstå sig på] (i sht i Finl.) i förb. begripa sig på (med på än obetonadt, än betonadt), förstå sig på, komma l. hafva kommit underfund med. Den tiden begrep man sig icke på valbara (dvs. valfria) ämnen. Laurén Minnen 257 (1877). Föräldrarna, hvilka, förstås, begrepo sig på konst. Söderhjelm Aho Spånor 220 (1891). Jag måste tillstå .. att jag icke begrep mig på mina nya bekanta. Tavaststjerna Patriot 17 (1896). Kotletter begriper han sig på, hvad därutöfver är, går öfver hans horisont. Cavallin Kipling Gadsby 9 (1897).
d) [jfr förstå med, under] (föga br.) med prep. med l. under: förstå l. mena med, förstå under, afse. Med konsten begriper jag det handalag och den färdighet, som en arbetare måste skaffa sig. Meijer Præs. i VetA 1747, s. 5. jfr: Under bild af äta och dricka begreps i Judiska Språket andelig njutning. Ödmann Str. förs. III. 2: 134 (1811); jfr 3 d.
Särskild förbindelse:
Spalt B 754 band 3, 1901