| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAGAGE baga4ʃ (bagasch Lindfors (1815; å s. 1092 rättadt till bagage), Kolmodin Liv. 3: 107 (1832), Oumbärl. tolken (1845)). — Anm. Ss. framgår af ordets förekomst i vers, t. ex. hos Beijer (se nedan) o. i de från Bellman under II anförda språkprofven, uttalades det i ä. tid (liksom ännu i vissa sv. dial.) med hörbart e i öfverensstämmelse med förh. i d., t. o. holl. Det är sannol. detta uttal som antydes gm stafningssättet bagásche Almqvist, bagasche Dalin. Ordet har förr äfv. uttalats med s-ljud; jfr uttalet i d. o. ä. holl. samt Spegel Gl. 586 (1712), där det anmärkes, att ”bagage” gemenligen (”vulgo”) uttalas pagase.
n. ((†) m. l. f. Oxenst. brefv. 1: 170 (1621), Dalin Vitt. 5: 330 (c. 1750) m. fl.); best. -et; pl. (†) -er (N. Av. 26 Juni 1656. nr 2. s. 4, Stiernman Com. 6: 29 (1710)).
I. på resa l. krigståg medfördt gods. Någorstedes .. der de (inflyttande utlänningarna) medh sin pagasie och bohag vinteren öfver blifue kunne. Oxenst. brefv. 1: 170 (1621). — jfr: Bagasche .. Ordet förekommer (mest i militärstilen, men äfven, derifrån lånadt och halfironiskt, i det allmänna umgängesspråket) vid frågan om resor. Almqvist (1842). — särsk.
1) (numera mindre br. utom i ssgn BAGAGE-TRÄNG) mil. om krigshärs l. truppafdelnings medförda förnödenheter (i sht den del däraf som icke erfordras för själfva striden): tross. C. Gyldenhielm (1601) enl. VittAH 3: 393. Fienden .. är om nattetidh lupen uthur sitt läger, lämpnandes efter sigh sin Paulun (dvs. sina tält) och mycket pagage sampt Ammunition och någre Stycken (dvs. kanoner). RARP 4: 93 (1647). Frij Skiusz-Hästar, at öfwerföra Fält-Stycken, och annor Pagagie skulle han (dvs. storfursten) skaffa. Widekindi Krigshist. 64 (1671). Det svåra (dvs. tunga) Bagaget. PT 1758, nr 51, s. 1. Jag får lof att stanna med trosspojkarna vid bagaget. Hagberg Shaksp. 4: 99 (1848). NF (1876). — i utvidgad anv.: träng. (Ryssarna) som ännu stodo bak om sina värk, spände redan för bagagen, i full mening at draga sig af (dvs. bort). Nordberg 1: 921 (1740). Bagaget marcherar främst när armén retirerar, men sist när armén avancerar. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805). — jfr FÄLT-, OFFICERS-BAGAGE.
2) på resa medförda förnödenheter; ressaker, resgods, packning. A. Oxenstierna Skr. 1: 128 (1628). Bagage, reseförråd. Swedberg Schibb. 252 (1716). Vi voro öfver 20 personer med en myckenhet Pagage. Hasselquist 95 (1750). Med passageraregods eller bagage förstås sådane effekter, som (järnvägs-)passagerare medföra till begagnande under resan, förvarade i koffertar, kappsäckar, nattsäckar, chatuller, skrin, hattaskar eller dylika persedlar. SFS 1862, nr 21, s. 8. — särsk.
a) om det (i sht större o. skrymmande) resgods hvars forslande öfverlämnas åt ångbåts- l. järnvägspersonals omsorg osv.; motsatt HAND-BAGAGE. Har stadsbudet polletterat bagaget l. ditt bagage? Tull (skulle erläggas) vare sig godset medfördes som bagage eller som handbagage i den kupé, däri den resande själf färdades. GHT 1895, nr 258, s. 2.
b) [jfr motsv. anv. i fr.; med afs. på bet.-utvecklingen jfr GODS] mer l. mindre bildl. Hans litterära bagage är tämligen lätt (dvs. hvad han har författat är tämligen obetydligt till omfång l. till värde). Voltaire har ofta sagt åt sina Förläggare: ”Tryck intet så många Volumer af mina arbeten; man färdas intet til efterverlden med så stort bagage”. SP 1779, s. 256.
II. [jfr d. dial. bagage (Feilberg), nnt. bagaasch samt motsv. anv. i t. o. eng.; med afs. på bet.-utvecklingen jfr PACK, TROSS] (numera bl. ngn gg, skämts.) i öfverförd bet.: pack, följe, sämre folk, patrask, byke, slödder. Ur vägen, slödder, hut! / Ut, byke och bagage! Bellman 5: 146 (c. 1775). Såg ni, ert bagage, / Att den, som har courage, / Skall alltid in? Dens. 3: 237 (1790). Kindblad (1867). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878). jfr: Bacchi barn och hans bagage / Ha i dag sin rolighet. Bellman 5: 124 (1767).
-HÄST~2. Hedin Gm Asien 1: 92 (1898). särsk. (mindre br.) till 1. Man (är) .. i wercket at sättia Artolleriet i gott stånd och at anskaffa de afgågne Artollerie och bagage Hästarne. OSPT 1687, nr 10, s. 3. Carl XII Bref 338 (1702). —
-INLÄMNING~020. särsk.: ställe (å järnvägsstation) där resgods inlämnas (o. utlämnas); jfr -EXPEDITION, -UTLÄMNING. Björkman (1889). —
-RUM~2. förvarings- o. mottagningsrum för resgods (å järnvägsstation). Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 218 (1872). —
(1) -TRÄNG~2. mil. Truppträngen delas .. uti stridsträngen och bagageträngen, .. den senare (utgörande) den del, som trupperna behöfva för sin lägerslagning eller bivuakering. Lärob. i artill. 54 (1883). —
-VAGN~2.
2) till 2, särsk. om järnvägsvagn. Tekn.-ekon. beskr. öfv. statens jernvägsb. 233 (1872).
Spalt B 61 band 2, 1898