| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÄTTRE bät4re, adj. o. adv. komp.; ss. adv. ngn gg hvard. (bygdemålsfärgadt) BÄTTER bät4er; superl. BÄST bäs4t.
gradförhöjningsformer till GOD, resp. adv. GODT, VÄL, BRA: hvars goda egenskaper (i ngt afseende l. i sitt slag l. för ngt ändamål) öfverträffa ngn annans l. ngt annats (l. ngra andras osv.) resp. alla andras; förträffligare, förträffligast, nyttigare, nyttigast, gagneligare, gagneligast, fördelaktigare, fördelaktigast, lämpligare, lämpligast, värdefullare, värdefullast osv.; om person ofta (särsk. vid ord som beteckna utöfvare af en verksamhet l. ett yrke o. d.): dugligare, dugligast, skickligare, skickligast; ss. adv. äfv.: på (ett) lämpligare resp. lämpligaste sätt o. d.; i sht förr o. i sht ss. adv. stundom användt ss. mera kvantitativt bestämningsord l. allmännare förstärkningsord: mera, mest, större, störst, högre, högst, hellre, helst o. d., l. med mera speciella, efter sammanhanget växlande bet. Två rockar, en bättre och en sämre. Jag hoppas vädret snart blir bättre. Han hade varit värd ett bättre öde. Du finner nog aldrig ett bättre tillfälle att utföra saken. Jag begär inte bättre, dvs. det är det bästa jag kan önska. Så mycket bättre! Dess (förr äfv. dy l. ty) bättre, som väl är (l. var osv.), till all lycka. Du borde ha bättre vett än att (osv.; hvard.). Han kunde inte ha användt sina pengar bättre. Det gick allt bättre och bättre. Hon kände sig strax bättre till mods. Jag vet bättre än någon annan att (osv.). Han förstod inte bättre. Göra sig bättre gällande. Bättre (dvs. mera) känd. En af mina bästa (dvs. käraste, förtrognaste) vänner. Det bästa sättet för torkning af frukten är (osv.). I bästa fall, i lyckligaste fall. Därom kan A. ge bäst besked (l. bästa beskedet). L. hade (fick) det bäst af alla sina kolleger. Göra det bästa möjliga af något. Det är bäst (att) vi gå nu. Det bästa vore, om du själf kunde komma hit. Du kan göra, som du finner bäst. Du mår bäst af att inte äta för mycket. Irma var den som såg bäst ut af flickorna. Jag tror han gör bäst i att afstå från resan. Det här blir du nog bäst belåten med. GR 1: 33 (1521). Iw förre iw better. Därs. 2: 206 (1525). Bäter är tigh ingå vthi liffuet halter eller lemmalösz, än tw skulle haffua twå hender och twå föter, och kastas j ewinnerlighen eeldh. Mat. 18: 8 (NT 1526). Sij, lydhna är bätre än offer. 1Sam. 15: 22 (Bib. 1541). Therföre giorde Konung Baesa .. (staden) fast, på thet han kunde thess bättre (dvs. större) skadha tilfögha Konungarna j Juda. Lælius Bünting Res. 1: 147 (1588). Hoof (dvs. måtta) är i all ting bäst. Stiernhielm Herc. 403 (1658, 1668). Nu tvista nabor om bättre rätt. JB 7: 6 (Lag 1734). Han (är) nu mera icke i de bästa omständigheter. Ågren Gell. 36 (1757). Säg mig uprigtigt, om ni tror er ha bättre smak, bättre omdöme än jag? Kellgren 3: 218 (1793). (Man) bör .. upphöra att äta, när maten smakar som bäst. Thorild 4: 178 (1795). Glömska efter döden var det bästa han önskade sig. Rydberg Sägn. 10 (1874). Det finnes .. smeder, som sköta vapnen som den bäste landsknekt. Dens. Vap. 34 (1891).
Särskilda användningar.
1) anv. gemensamma för komp. o. superl.
a) i en mängd ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Lofven är god, men hållen är bättre. Bättre brödlös än rådlös. Bättre en fågel i handen än tio i skogen. Bättre sent än aldrig. Hungern är den bästa kryddan. Borta är bra, men hemma bäst. Alltid bäst som sker. Det bästa är ofta fiende till det goda. Hoppas det bästa och frukta det värsta! Lika barn leka bäst. Eget bröd smakar bäst. Thet är bättre lithet medh roo, än mykit medh oroo. Balck Es. P 2 b (1603). Affbedia, är bästa boot. Grubb 4 (1665). Bästa Osten blijr snarast musäthen. Dens. 64. Bättre fly, än illa fächta. Dens. 66. Bättre förekomma, än förekommas. Dens. 68. Bättre kröka ryggen, än stöta sig i dörren. SvOrdspråksb. 10 (1865). Ju bättre land, ju sämre landtman. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det bästa är godt nog. Därs.
b) i fråga om moraliska egenskaper l. förh.: mera resp. mest god l. rättskaffens l. rättrådig, dygdigare, dygdigast, ädlare, ädlast o. d.; i sht om ngns natur l. vandel l. om handling o. d. l. om person; ss. adv. i förb. med verb med bet. ”handla”, ”bete sig” o. d. Följa sin bättre natur. Försöka leda någon på en bättre väg. Komma på bättre tankar. Han är den bästa människa jag känner. Äfven den bäste har sina fel. Hon har det allra bästa hjärta. Tro det bästa om någon. 1Kor. 8: 8 (NT 1526). Ath tina helghons exempla .. mågha vpueckia oss til itt bettre leffuerne. Mess. 1531, s. C 4 a. Handlar icke een rätt moder bättra medh sijna barn, än een stiuffmoder? Balck Es. 28 (1603). Kunskaper .. i och för sig göra .. ej menniskan bättre. Wirsén i PT 1903, nr 61 A, s. 3.
c) (numera föga br.) om pris: billigare, billigast. Att thom vnnes en öre eller halff bätter köp (dvs. pris) än någen annen. GR 17: 84 (1545). Han nögde sig med smått och gaf det bästa pris. Livin Kyrk. 9 (1781). Är det bästa priset? Östergren (1917).
d) (numera i sht hvard.) närmande sig l. öfvergående i bet.: förnämligare, finare, förnämare, högre, förmer (än annat) o. d., resp. förnämligast osv.; i superl. förr äfv.: förnämsta, mest betydande l. framstående o. d.; i sht i komp. ofta utan jämförelse bl. för att beteckna en (någorlunda l. jämförelsevis) hög grad. Bästa rummet. Ta på sig sina bästa kläder (dvs. sin helgdagsdräkt). Gå ut och äta en bättre middag. Alla the besta infödda Borgara. GR 1: 30 (1521). Tienaren är icke bätter än hans Herre. Preutz Kempis 439 (1675). (Jag) är välkommen i de bästa hus. Franzén Skald. 3: 16 (1824, 1829). (Drottningen) är spelets bästa docka. Tegnér (WB) 5: 38 (1825). En bättre skräddare skulle ha haft åtskilligt att anmärka på detta plagg. Geijerstam LycklMän. 11 (1899). — (†) Om det ej händt, hade jag varit 2000 Rdr. bättre (dvs. rikare) karl. Möller (1790). — särsk.
α) (†) i komp. med jämförande bet.: som står öfver (ngn annan) i rang l. samhällsställning o. d., högre uppsatt (i samhället). Tills han kunde något avancera och blifwa bättre karl. VDAkt. 1711, nr 239. När man talar med någon som betre är än en sielf. Serenius C 2 a (1734). Lyssna dock, Petrus, och se hvad tiggaren gjort med den bättre. Runeberg 1: 22 (1832).
β) i komp. utan jämförande bet.: som tillhör l. utmärker de (socialt l. ekonomiskt) högre stående i samhället; särsk. i vissa uttr., ss. bättre person (l. karl l. herre l. fruntimmer osv.) l. bättre folk, person l. folk osv. af de högre (förmögnare l. mera bildade) samhällsklasserna, ”finare” person l. folk osv., ”öfverklassperson(er)”; de bättre klasserna, de högre klasserna i samhället; bättre hus l. hem l. familj o. d., hus l. familj osv. inom de högre samhällslagren. Rum att hyra för bättre ungherre (i annons). Bättre mans barn, barn ur ”bättre” familj(er); jfr BÄTTRE-MANS. Vid alla bättre begrafningar brukas (osv.). Jag hade .. et godt tilfälle at .. se och lära bättre folks seder. Wallquist Själfbiogr. 7 (1789). Hon hör icke till de bättre klasserna. Almqvist DrJ 99 (1834). Att bli ämbetsman och få pension, det är ju hvarje ”bättre persons” ideal. Strindberg GötR 32 (1904). S. k. bättre flickor. Cronholm Minnesbl. 6 (1908). Kitta hade tjänat piga i bättre hus. Engström Kryss 15 (1912). — Anm. På grund af förskjutningar i de sociala åskådningarna o. på grund af den bet. af (moralisk) värdesättning som lätt kunde inläggas började ordet redan före midten af förra årh. att mindre gärna användas i denna bet. i de bildade samhällsklassernas språk. När det där användes, förses det ofta med ett ”s. k.” eller sättes i skrift inom anföringstecken.
2) särsk. anv. af komp.
a) i fråga om förbättring i hälsotillstånd l. befinnande o. d.; dels (o. urspr.) opers. i uttr. det är l. bli(fve)r bättre (med ngn) o. d., dels om person l. angripet organ o. d.: friskare, kryare, starkare; särsk. i uttr. bli(fva) bättre, (börja) tillfriskna, vara bättre, ha börjat tillfriskna, vara på bättringsvägen; ss. adv. i uttr. befinna sig l. må bättre o. d. Jag känner mig redan mycket bättre. Jag hoppas att du snart blir bättre. GR 1: 292 (1523). På the kranka skola .. (apostlarna) leggia theres hender och så wardher thet bätre medh them. Mark. 16: 18 (NT 1526). Min mage har blifvit bättre. Leopold (1782) i 2Saml. 7: 19. I dag är jag bättre, men orklös. HJärtasBrefv. 1: 62 (1826).
b) (i sht i religiös stil) i uttr. ett bättre lif l. en bättre värld o. d., om det eviga lifvet l. den andra världen (i motsats till jorden o. jordelifvet). Vthi ett bättre lijff. Svart Ähr. 91 (1560). Den bättre verld, som Du (Gud!) beredt Dina barn i det tillkommande. Hb. 1811, s. 66. jfr: Nw begära the it bätre, thet är thet himmelska. Ebr. 11: 16 (NT 1526); jfr e.
c) (numera i sht jur.) i uttr. emot bättre vett l. vetande l. samvete o. d., trots det att man vet l. inser att det man säger l. gör osv. är osant l. oriktigt l. orätt. (Att) synda .. öfwerdådeliga emot bätre samwet. Swedberg Cat. 731 (1709). Nekar man, emot bättre vetande, til inlagsfä, eller förtrodt gods. HB 12: 9 (Lag 1734). Han (hade) klagat mot klara skäl och bättre vett. VL 1908, nr 262, s. 8.
d) i uttr. ha sett (o. d.) bättre dagar, (en gång) ha befunnit sig i bättre l. lyckligare omständigheter (särsk. i ekonomiskt l. socialt afseende). Hans tal och sätt visade att han förr sett bättre dagar. En gammal man, .. / Hvars lefnad en gång skådat bättre dar. Geijer I. 3: 198 (1811). BEMalmström 6: 38 (1840).
e) (i skriftspr.) substantiveradt i n. sg., föregånget af best. l. (i sht i högre stil) obest. art.: någonting bättre, ett bättre tillstånd, förbättring; numera i sht i uttr. (förändra ngt l. ngt undergår förändring o. d.) till det (l. ett) bättre. Dhet H:s K. M:t .. will .. ett bättre förmoda. RARP 3: 67 (1638). Att en möjlighet till det bättre hade varit till för honom (dvs. ”den rike mannen”). Thomander Pred. 2: 63 (1849). Det är på tiden, att en ändring till ett bättre inträder. VL 1894, nr 62, s. 2. Amyklas’ fattigdom kan ändras till det bättre. Wulff Petrarcab. 310 (1905).
f) (numera mindre br.) ss. adv., öfvergående i bet.: lättare, snarare, hellre o. d. GR 1: 150 (1523). När .. (Torgils Knutsson) war borta, skulle .. (hertigarna) teste better bekomma thet the hade i sinnet emoot konungen. OPetri Kr. 107 (c. 1540). Du hade lika väl, ja bättre, kunnat begära min högra hand. Rönnberg Bredbolstad 8 (1907).
g) [jfr motsv. anv. i fsv.] ss. adv., med rent kvantitativ l. förstärkande bet.: mera; särsk. framför (förr äfv. efter) ett rums- l. tidsadv. (l. adverbiellt uttr.) för att bilda gradförhöjning af detta: längre, mera, stundom (vid tidsadverbial): längre fram; numera (utom arkaiserande) bl. (i sht hvard.) dels i uttr. maka sig o. d. bättre in l. ut l. upp (opp) osv., dels i uttr. bättre upp (opp) i öfverförd anv.: högre upp (på rangskalan l. samhällsstegen o. d.), förnämligare, förmer, finare, bättre. Maka dig bättre in i hörnet! Bättre upp har jag allt sett. Oss alle nyttog bætre en thenna biscop. GR 1: 36 (1522). Thå motte tw medh blygd begynna sitia nedher bäter (vid bordet). Luk. 14: 9 (NT 1526). Thenne .. stahll frå honom bäter än till 30 eller 40 mark. Svart G1 104 (1561). Kommer man något bättre opp, så blifwer Elfwen smalare. Siam 4 (1675). Skiuut intet vp at wärcka tin Saligheet til fram bätter. Preutz Kempis 102 (1675). Bättre moth afftonen. VDAkt. 1683, nr 153. Om Kungen hade sin väg förbi min gård, skulle ni fått se det som varit bättre opp. Envallsson Herreg. 2 (1784). Vafrin red bättre fram. Kullberg Tasso 2: 212 (1860).
h) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) i uttr. föga l. icke bättre än, icke (stort) mer än, föga l. icke annat än, nästan såsom, så godt som, nästan, närapå. (Han) moste .. giffua slottet vp, och gå aff fögho bettre än en fången man. OPetri Kr. 313 (c. 1540). (Han) wardt .. så häpen, at han war ey bätre än dödh. Judit 13: 29 (Bib. 1541). Min Moder, hvilcken intet mycket bättre än i siältoget låg. Humbla Landcr. 12 (1740). (Han tog) den lilla flickan upp .. på sina armar, föga bättre än om han tillhört familjen. Almqvist TreFr. 1: 191 (1842).
3) särsk. anv. af superl.
a) utan eg. jämförelse, för att beteckna den högsta möjliga grad; särsk. i vissa stående uttr., ss. efter bästa förstånd l. samvete, i bästa mening l. uppsåt, med bästa vilja, på bästa sätt l. vis o. d. Han gjorde det i bästa mening (l. uppsåt). Epter besta samuet. GR 1: 1 (1521). Goda män, som efter bästa förstånd .. värdera (egendomen). ÄB 9: 1 (Lag 1734). Frey (lät) laga om .. (hästen) på bästa vis. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). Med bästa vilja förmådde .. (Tegnér) ej stänga sina infall i bur. Böttiger 4: 120 (1847, 1869).
b) vid ord som beteckna en verksamhet l. ett tillstånd o. d., för att utmärka att denna l. detta just som lifligast pågår l. som mest äger rum o. d.; ofta: lifligaste, djupaste o. d.; jfr k; numera nästan bl. i uttr. (i osv.) ngns bästa sömn l. slummer o. d. Jag blef väckt ur min bästa sömn. The lågho i theres betzsta sompn. OPetri Kr. 106 (c. 1540). Som the såtto i besta glädhen. Därs. 304. I sommarss bleff han befalt reessa till Iönekiöping, i sin bäste höst (dvs. i brådaste slåttern). VDAkt. 1686, nr 200. (En) vapndragare, som .. höll en stor skiöld framför sin Herre i bästa (dvs. häftigaste) kampen. Dalin Hist. 1: 88 (1747).
c) i uttr. (i osv.) sin bästa ålder (förr äfv. bästa åldern) l. sina bästa år (förr äfv. dagar) o. d., (i osv.) sin kraftigaste l. verksammaste l. lyckligaste ålder, (i osv.) sina ungdoms- l. mannaår; ha(fva) sett sina bästa dagar l. sin bästa tid l. ha(fva) sin bästa tid bakom sig o. d., ha passerat sin kraftigaste ålder, börja blifva gammal; äfv. i överförd anv., om annat än person: ha sin blomstrings- l. utvecklingstid l. glansperiod bakom sig, börja gå tillbaka, vara på upphällningen. En lång, kraftig man i sina bästa år. Hon hade nog längesedan sett sina bästa dagar. Hon är .. / I bästa åldren från mig ryckt. Dalin Vitt. 3: 84 (c. 1740). Han förlorade sin första, älskade hustru i hennes bästa dagar. Tegnér (WB) 7: 199 (1835). Vid den tid, då Nordmannatågen fortgingo, hade den fornnordiska religionen och odlingen redan sett sin bästa tid. Odhner Lb. 18 (1869). Än några år, och du har din bästa tid bakom dig. Rydberg Vap. 19 (1891). — (†) J sit besta skedh. GlTer. 4 (c. 1550).
d) (i sht hvard.) i förb. med gen. af personbetecknande ord, för att framhålla ngt ss. det som ngn tycker bäst om l. sätter mest värde på o. d.; i sht i fråga om maträtter l. drycker o. d. Hans bästa nöje är att (osv.). Madeira är mitt bästa vin. Hennes bästa mat är potäter. Choræus Bref 159 (1805). (Hustrun skall) Laga till hans bästa rätt. Wallin Vitt. 2: 93 (1809). Benedictsson Ber. 118 (1887).
e) (numera i sht hvard.) i tilltal o. i (ingressen till) bref o. d., i uttr. bästa (bäste), i sht förr äfv. min bästa (bäste) Karl l. du l. broder l. vän osv., (min) käraste Karl l. du osv.; numera med starkt förbleknad bet. o. därför mindre vanligt i bref o. d. af intimare l. högtidligare natur; äfv. (i ngt pretiöst sällskapsspr., mindre br.) utan substantiviskt ord: min bäste (bästa) o. d., min (kära) vän. Bäste broder! (ofta förkortadt B. B.), vanlig öfverskrift i bref mellan manliga bekanta (som ”lagt bort titlarna”). Var nu inte ledsen, bästa du! Min allra bästa man. Kurck Lefn. 173 (1705; yttradt af hustrun). Jag måste .. tacka min bäste farbror för brefvet. Geijer (1804) i MoB 7: 35. Bäste Vän! förlåt, att jag så länge dröjt att besvara ditt bref. Enberg SvSpr. 308 (1836). Bästa Mamma! Almqvist AmH 1: 1 (1840; i bref). God morgon, min bäste! Hedenstierna Jönsson 81 (1894).
f) sjöt. i uttr. bäste man, befälhafvarens närmaste man å fartyg som ej har (examinerad) styrman jfr BÄSTE-MAN. Tersmeden Mem. 1: 138 (c. 1780). De skyldigheter honom såsom Styrman eller Skepparens Bäste Man .. ålegat. Törngrenska målet 276 (1802). Kapten Valter sjelf, rorgängaren och ”bäste man” .. stodo .. på kommandobryggan. SD(L) 1898, nr 241, s. 1.
g) idrott. i uttr. bästa hand, i fråga om spjutkastning, kulstötning o. d.: den hand (normalt den högra) med hvilken det bästa kastet osv. göres. Spjutkastning, bästa hand. PT 1912, nr 155 A, s. 2. Östergren (1917).
h) (i sht hvard.) med starkt förbleknad bet., i uttr. (den l. det) första bästa, den l. det första som kommer l. erbjuder sig osv., hvem l. hvilken l. hvad som helst. Hon var inte den som blef kär i den förste bäste, inte. Han .. ansåg sig böra tillgripa första, bästa medel. Rydberg Frib. 134 (1857). (Karin Månsdotter) hade icke lust att utan vidare låta förste bäste kung kyssa sig. GHT 1904, nr 273 A, s. 3. (Sokrates hade) ingen uppfinningsförmåga, och därför hade han tagit det första bästa, några gängse fabler, och satt på vers. Larsson Bildn. 30 (1908).
i) substantiveradt i n. sg.
α) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. ngns bästa o. d., ngns fördel l. förmån, ngns gagn l. nytta l. lycka o. d.; i ä. tid ofta i förb. med liktydigt ord, särsk. i förb. gagn och bästa. Blott se på l. blott söka sitt eget bästa. Inte veta sitt eget bästa. Det är till ditt eget bästa jag gör detta. Arbeta för, främja någons bästa. Det är en regerings plikt att i allt sörja för landets (folkets, samhällets) bästa. GR 1: 2 (1521). Inghen söke effter sitt, vthan effter annars mandz beszta. 1Kor. 10: 24 (NT 1526). Wårt gagnn och bästhe. GR 16: 39 (1544). (De) böra .. i thet som skiäligit är, och til theras bästa länder, låta rätta sig. Kyrkol. 19: 7 (1686). De förbindelser, dem Du (o Gud) till menniskors bästa stiftat. Hb. 1811, s. 120. Kyrkans bästa är äfven stadens bästa. Tegnér (WB) 6: 103 (1827). — särsk.
α’) i uttr. det allmänna (förr äfv. menige l. gemena o. d.) bästa, förr äfv. i obest. form: allmänt bästa, allas gagn l. lycka, samhällets l. folkets l. landets välfärd. For thz menige betzsta skul. OPetri 2Förman. A 2 a (1528). Vij moste .. intet så myckit see på vårt egit, som dedt gemene bästa. RP 6: 645 (1636). Hans värma för allmänt bästa. Geijer I. 2: 61 (1814).
β’) (numera föga br.) i uttr. stå (förr äfv. vara) på någons bästa, bevaka l. främja ngns fördel l. intressen, stå på ngns sida, bistå ngn. The personer, som .. på vårth och våre käre barns bäste vare ville. GR 28: 348 (1558). Jag har altid stått på Ehrt bästa, Herre. Boding Mick. 18 (1741). IllSvH 3: 67 (1877).
γ’) (†) i uttr. (handla l. göra l. vara osv.) till l. för l. på ngns bästa l. ngn till bästa, till ngns gagn l. förmån l. fördel l. tjänst o. d. (Han) giorde mong nyttogh lagh och stadhgar, then meniga man til gagn och betzsta. OPetri Kr. 63 (c. 1540). Hertogana fornummo, at ther handlades icke på theras betzsta. Därs. 105. Thet plägar icke ware för fårehiordenes betzte, att vlffwanar skulle them förlike. Svart G1 9 (1561). I Rådet yttrade sig Gref Baner oförtäckt till Hertigens bästa. HSH 7: 275 (c. 1750). Deras Natur sielf giorde utslag til deras bästa. Ågren Gell. 56 (1757).
β) (i skriftspr., i sht i högre stil) i uttr. till det bästa (förr stundom till bästa), så att det länder till den bästa möjliga utgång l. ngn till den största nytta l. fördel o. d.; på det fördelaktigaste; i sht förr äfv. öfvergående i bet.: på bästa sätt. Gud styre allt till det bästa! Anbefalla någon till det bästa. Tyda något till det bästa (för ngn). Them som haffua gudh käär, tiena all ting till thet bedzsta. Rom. 8: 28 (NT 1526). (Vi) vele .. gerna besynnat til thet besta huad råd ther til finnes kan. GR 4: 257 (1527). Tänk (o Jesus) uppå oss till det bästa. Hb. 1811, s. 58. Han ordnade till det bästa för deras vård. Bremer Hertha 136 (1856).
γ) [efter t. zum besten haben, där das beste anses eg. betyda: pris i en täfling o. d., sedan i allm.: vinst, behållning] (†) i uttr. ha(fva) (ngt) till bästa, ha (ngt) till sitt förfogande, vara i besittning af l. äga (ngt); äfv.: ha (ngt) i behåll l. kvar l. öfver (för framtida bruk) l. att lefva på o. d.; finnas l. vara till bästa, förefinnas, stå till förfogande, vara kvar l. öfver o. d. Icke heller förnimmer man myckit vthi Häredzkistan finnas til bäste. Chesnecopherus Skäl Qqq 1 b (i handl. fr. 1602). Balck Es. 159 (1603). En vtfattig .. man, som ingentingh hafuer tillbästa, der med han nogott kan betala och böta. VRP 1644, s. 54. Johan Marcuson är död, och intz är till bästa. Därs. 1651, s. 600. Vi hade ännu 7 minuter til bästa. Kling Spect. Z 3 a (1735). (Sv.) Hafva något til bästa, (lat.) Ad victum necessaria habere. Sahlstedt (1773).
δ) [jfr t. zum besten geben, eg.: gifva ss. bidrag till ett sällskaps traktering l. underhållning o. d.] (i sht hvard.) i uttr. gifva (ngn ngt) till bästa, eg.: skänka (ngn ngt), traktera (ngn med ngt), bjuda (ngn) på (ngt), spendera (ngn ngt); få (ngt) till bästa, bli trakterad (med ngt) l. bjuden (på ngt); nästan bl. i fråga om mat l. dryck; få (sig) l. taga (ngt) till bästa o. d., få l. taga sig (ngn förplägning), förpläga sig, förtära (mat l. dryck). Taga sig l. få för mycket till bästa, dricka för mycket, dricka sig onykter. Gästebodh, ther som gaffs Wijn til bästa. Schroderus Os. 1: 343 (1635). Joachim .. / Kunde tractera sin nästa, / Ge till bästa / Vid ett dukadt bord. Bellman 4: 94 (1791). Hur härligt var det icke att få slå sig ned och taga till bästa af denna goda mat! Dahlgren Jephson 25 (1891). Magen (börjar) taga ut sin rätt, och vi längta att få något till bästa. PT 1903, nr 296 A, s. 3. — [jfr motsv. anv. i d.] (föga br.) i fråga om (muntlig l. skriftlig) berättelse o. d.: meddela, göra (ngn) delaktig af (ngt). Alla de skildringar ur sitt eget lif, hvilka hon förut gifvit till bästa. Geijerstam LycklMän. 157 (1899).
ε) (†) i uttr. se ngn till (det) bästa (med ngt), se ngn till godo, sörja för ngn, bistå ngn (med ngt). (Hon har) huarken slächt Eller föruanter som henne til dett besta see wella Eller kunna. VDAkt. 1651, nr 142. Det Högwyrd: Herr Biskop wille .. see mig till thet bästa att iag uti thet Heliga Predikoembetet måtte få öfa mig. Därs. 1700, nr 210. Se dem till bästa med goda råd. Strinnholm Hist. 4: 168 (1852).
ζ) [efter t. einen zum besten haben; anv. är i t. utvecklad ur den under γ omtalade] (numera föga br.) i uttr. ha (ngn) till bästa, ha (ngn) till narr, göra narr af l. drifva gäck med (ngn). (Berömda hjältar) hålla ej af, att man har dem till bästa i berättelser som göras dem. Leopold 5: 294 (c. 1804; i ”rättelser” ändradt till: narrar). Ehuru jättarne i hemlighet bäfva för sin gäst (dvs. Tor), hafva de honom onekligen dock till bästa. Ljunggren Bellm. 15 (1867). Östergren (1917; angifvet ss. ”mindre vanl.”).
η) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. göra sitt bästa, göra så godt l. allt hvad man kan l. förmår, bemöda sig på allt sätt, använda all möjlig omsorg o. flit, uppbjuda all sin förmåga (i ngt l. att göra ngt o. d.); stundom oeg. l. bildl., med sakligt subj. Han lofvade att göra sitt bästa. Hon gjorde sitt bästa (för) att fördärfva nöjet för oss. Nådige herre, mitt beste i saaken iag göre wil. Holof. 42 (c. 1580). (Man) kann .. inte göra mehr änn sit besta. OxBr. 11: 443 (1631). Att blifva fri de brister vid mig låda, / Med daglig flit jag göra vill mitt bästa. Ps. 1819, 273: 5. Ett tjockt lager af cold-cream och puder .. gjorde sitt bästa för att dölja små rynkor och ojämnheter. Edgren Lifv. 1: 49 (1883).
ϑ) [efter t. aufs beste] (i skriftspr., numera mindre br.) i uttr. på det bästa (förr äfv. på bästa), på bästa sätt, så bra l. väl som möjligt. Fæstningarna .. moste (man) .. med fotfolk proviant och ammunition på bæsta förse. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 124. Allt var .. ordnadt på det bästa. Weibull LundLundagMinn. VIII (1884).
j) ss. adv., i uttr. bäst (i skriftspr., ngt ålderdomligt, äfv. det bästa) ngn kan l. förstår l. vill l. gitter o. d., så godt som l. så mycket som l. på hvad sätt än l. hur än l. hur helst ngn kan l. förstår l. vill l. gitter osv. Han får nu reda sig bäst han kan och vill. (Vi) wiliom .. oss ther om windtleggia thet bestha wij kwnnom. GR 2: 222 (1525). Gör hvad dig tillhör i rättan tid, bäst du förstår och kan. Franzén Pred. 4: 157 (1844). Må hofvets damer sqvallra bäst de gitta. Hagberg Shaksp. 8: 74 (1849). Röken .. får leta sig väg ut, bäst den kan, genom taket. Torpson Eur. 1: 240 (1895). (Fornsakerna) ha gömt sig (i jorden), det bästa de kunnat. Quennerstedt StrSkr. 1: 77 (1902, 1919). Det skulle .. få bära eller brista, bäst det ville. Gellerstedt Hult 165 (1906).
k) ss. adv., i uttr. som bäst (i poesi stundom bl. bäst), för att beteckna att ngt just håller på att ske l. göras osv.; oftast med bibegrepp af att ngt just kommit riktigt i gång l. att ngn är midt uppe i ngt l. ”är i farten” med ngt o. d.; mera sällan ss. bl. tidsbestämning: just nu; i temporal bisats tillsammans med den inledande konj. stundom närmande sig till den bet. som omtalas under l. Förhöret pågår nu som bäst. Han blef afbruten, när han var som bäst i tagen att berätta. Kinnewaldz Häratz Ting, .. derest iag nu som bäst afwachtar dhen lofl. Rättens resolution. VDAkt. 1685, nr 190. Då Svenskarna .. suto .. till bords och undfägnade sig som bäst, så passade Danskarna på och föllo oförsedt ut ur fästningen. Fryxell Ber. 2: 150 (1826). Den främmande grefven är som bäst hos baron. Topelius Vint. I. 1: 239 (1859, 1880). Nu håller han som bäst på med legenderna om Franciskus. Rydberg Vap. 67 (1891).
l) [jfr motsv. anv. i d.] ss. adv., i uttr. bäst l. bäst som (förr stundom rätt som .. bäst l. just som .. bäst o. d.), öfvergående i bet. af konj.: medan .. som bäst (jfr k), just medan, just som, rätt som; särsk. i uttr. bäst (som) det är (l. var), rätt som l. hvad det är (l. var), helt plötsligt l. oförmodadt, innan man vet (l. visste) ordet af. Bäst som han gick, mötte han vargen (i sagostil). Bäst det är, ha vi gästerna här. Petreius Beskr. 2: 160 (1614). Rätt som de bäst pratade. Kempe FabritiiL 43 (1762). Bäst man andas godt och gladt, / Så ligger man på båren. Bellman 6: 195 (1787). Bäst som Frithiof nu sig sansa hunnit, / och gläds och undrar, så är allt försvunnit. Tegnér (WB) 5: 149 (1822). Bäst .. (ekorren) lekte som muntrast, blef han sömnig. Beskow Greta 87 (1901).
Sammansättningar.
(jfr 1 d β) -MANS, attributiv genitiv. (mindre br.) En bättremans kvinnlig ungdom. Gellerstedt Gläntor 91 (1909).
-GUT, sbst. [af t. bestgut, bästa vara(n)] (†) det bästa (af en produkt o. d.). De öfrige (bladen på tobaken), som kallas Bästgut, blifva så länge sittiande, som de för frost icke löpa fara. UndTobaksplant. 1733, s. 3. —
-GÖK, se D. —
Ssgr: bästahands-kast,
-slag.
D: BÄSTE-GÖK. (bäst- c. 1700) (folkligt) i uttr. västergök är bästegök o. d.; jfr DÖDER-, SORG(E)-, TRÖSTE-GÖK. Isogæus Segersk. 1096 (c. 1700). Norregök, är sorge-gök — .. och Vestergök, är bästegök. Afzelius Sag. 7: 134 (1853). —
Spalt B 4839 band 5, 1925