Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÄRNSTEN bæ3rn~ste2n l. bä3rn~, l. 4~1 (be`rnsten, bä`rnsten Weste), r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. stycken af bärnsten) -ar.
sammanfattande benämning på vissa vanl. mer l. mindre genomskinliga fossila hartser af skiftande (i allm. gul l. gulbrun) färg, hvilka förekomma rikligast vid kusterna kring södra Östersjön; äfv.: stycke l. klump af dyl. harts; jfr AGD(STEN), GLYS, RAF. Broscher, pärlor, halsband, bägare, cigarrmunstycken af bärnsten. Terpentijn, Gränkåda, och Beck, äre Kådor aff wisse slagz trää, så och Agdsten (Bernsten) såsom thet säyes. Schroderus Comenius 124 (1639). Hvijt bernsteen. OxBr. 11: 755 (1640). Bärnstenar uti hvilka varit flugor och andra insecter inneslutne. Linné Stenr. 11 (c. 1747). Mer än 3/4 af all bärnsten kommer från Preussen. LfF 1902, s. 6.
-KOLOFONIUM. tekn. Retortåterstoden efter bernstenens distillering, s. k. bernstenskolofonium, användes till fernissor. UB 5: 403 (1874). —
-KUST. om kuststräcka vid hvilken bärnsten förekommer i riklig mängd; i sht i sg. best. Stagnelius (SVS) 3: 13 (1814). Med den gamla bernstenskusten vid Östersjön stod Donaudalen i förbindelse genom floden Marchs dalgång och vidare utefter Oder och Weichsel. Svensén Jord. 288 (1886). —
-MUNSTYCKE ~020, äfv. ~200. VFPalmblad i PoetK 1820, 1: 27. Röka en cigarr genom ett bernstensmunstycke. Backman Dickens Pickw. 2: 130 (1871). —
-OLJA. tekn. o. farm. brun, oljaktig (förr officinell) vätska framställd gm torr destillation af bärnsten. OxBr. 11: 754 (1640). För Froszan tager man .. in 9 droppar Bernsteeens Ollia i Brännewijn. Utterman Ertmann D 2 b (1672). SvFarm. 14 (1901). —
-SYRA. kem. viss organisk syra som särskildt rikligt förekommer i bärnsten. VetAH 1782, s. 44. 2UB 5: 280 (1902). —
-TINKTUR. farm. tinktur beredd af bärnsten (o. vissa flyktiga oljor); jfr -DROPPAR. Nyblæus Pharm. 283 (1846).
Spalt B 4833 band 5, 1925