| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSVALNA a3v~sva2lna (a`fsvalna Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. —
a) i eg. bet. Troil Island 257 (1777). Om .. (brödet) för hastigt afsvalnar, spricker ytan. Fischerström 3: 399 (1781). Största delen smälta kroppar, som få långsamt afsvalna, antaga derunder kristallform. Berzelius Kemi 1: 312 (1808, 1817). Det uppglödgade (jord-)klotet hade först afsvalnat vid polerne. Fries Utfl. 1: 186 (1843). Tekn. tidskr. 1878, s. 92.
b) bildl. Ifvern, vänskapen, kärleken afsvalnade. Hans begär efter ära afsvalnade. Widegren (1788). Lusten till rask och verksam handling afsvalnar. Hwasser V. skr. 3: 169 (1833). Han är alltid het i början, men a(fsvalna)r snart. Dalin (1850). — i p. pf. Det brinnande nit, hvarmed Mexicos invånare omfattat revolutionens sak, var afsvalnadt. AB 1831, nr 85, s. 3; jfr 2.
2) (föga br.) tr.: afsvala, komma (ngt) att afsvalna. Då röken blifver afsvalnad genom de .. rör den bör genomlöpa. Ström 270 (1830, 1846). — i bild. Wikner Pred. 438 (1881). — bildl. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 113 (1833). Denna omständighet, långt ifrån att afsvalna min ifver, ökar den. Blanche Bilder 2: 31 (1864). SD (L) 1894, nr 60, s. 7. — Anm. Språkprofvet från Ström kan äfv. föras till 1 a.
Spalt A 606 band 1, 1898