Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
AUGIT a͡ugi4t, äfv. a͡ω-, sällan -ji4t, stundom (utan diftongisering) a1ɯ- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u- (- – ji´t Dalin), r.; best. -en; pl. -er.
miner. till pyroxengruppen hörande mineral som består af kiselsyrade salter af kalcium, magnesium, järn o. aluminium o. vanl. förekommer i gröna, svartgröna, svartbruna l. svarta, glänsande kristaller; jfr SKÖRL. Hisinger Ant. 3: 32 (1823). Berzelius Årsber. t. VetA 1828, s. 216. Köhler har undersökt de svarta pyroxèner (Augiter) från åtskilliga ställen, som innehålla lerjord. Dens. Därs. 1837, s. 200. Sjögren Min. 135 (1865). Augiten .. utgör en hufvudsaklig beståndsdel af en mängd, i synnerhet vulkaniska, bergarter. Den finnes äfven i meteoriter. P. T. Cleve i NF (1876). Fritt utvecklade kristaller af augit äro mycket vanliga (i de sv. masugnsslaggerna). Jernk. ann. 1885, s. 236.
-PORFYR~02. Berzelius i Årsber. t. VetA 1836, s. 388. Augit-porfyr, .. en till diabasernas grupp hörande bergart, som uti en finkornig eller nästan tät grundmassa, af grågrön eller grönsvart färg, innesluter enstaka större kristaller af mineralet augit. E. Erdmann i NF (1876). Augitporfyr i trakten af Strömstad. A. E. Törnebohm i Geol. fören. förh. 1877, s. 252. —
-PORFYRIT~002. augitförande porfyrit. A. E. Törnebohm i Geol. fören. förh. 1889, s. 54. Nathorst Jord. hist. 528 (1891). —
-SYENIT~002. När syenitens hornblende ersättes af augit, benämnes den augitsyenit. Nathorst Jord. hist. 533 (1891). —
Spalt A 2658 band 2, 1903