Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARDENNER ardän4er, m.||ig. l. r.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[af t. ardenner, bildadt af bergsnamnet die Ardennen, Ardennerna]
hippol. (individ af) en viss ”kallblodig” hästras härstammande från Ardennerna o. utmärkt bl. a. gm groft o. bredt hufvud, kort o. tjock hals, låg manke, bred bringa o. grofva ben. G. W. Sjöstedt i LAHT 1883, s. 51. Sedan ardenner blifvit rekommenderade och flera sådana hit (dvs. till Sverige) införda, blefvo de snart mycket omtyckta. R. J. v. Essen i Tidn. f. idr. 1884, s. 54. C. G. Wrangel Handb. 1103 (1886). Ardennerns sabelben. Abramson Ardennerafveln 71 (1900). — jfr BERG(S)-, HALF-, HALFBLODS-, HELBLODS-ARDENNER m. fl.
Sammansättningar.
Anm. I sht de äldsta ssgrna torde eg. icke vara bildade till ordet ardenner utan snarast vara att betrakta ss. af t. förebilder [jfr ardennerpferd, ardennerrasse osv.] beroende ssgr till bergsnamnet ARDENNERNA.
ARDENNER-AFVEL030~20. C. G. Wrangel Handb. 1103 (1886). Ardennerafveln. E. Abramson (1900; boktitel). —
-BLOD~2. (Häst-)stammar af rent Ardennerblod. R. J. v. Essen i Tidn. f. idr. 1885, s. 36. —
-FÖL~2. Österg. läns hush.-sällsk. handl. 1885, s. 335. —
-HINGST~2. C. G. Wrangel i Tidn. f. hästv. 1873, s. 152. För vår stostam framträder ardennerhingsten framför andra såsom en utmärkt förbättrare. Abramson Ardennerafveln 68 (1900). —
-HÄST~2. C. G. Wrangel i Tidn. f. hästv. 1873, s. 152. Såsom åkerbrukshästar för vårt land i allmänhet äro ardenner-hästarna för tunga. C. A. Lindqvist i NF (1876). Abramson Ardennerafveln 71 (1900). —
-KORSNING~20. E. Rönnbäck i Tidn. f. hästv. 1876, s. 168. Abramson Ardennerafveln 67 (1900). —
-RAS~2. E. Rönnbäck i Tidn. f. hästv. 1876, s. 167. Abramson Ardennerafveln 93 (1900). —
-STAM~2. En förbättrad svensk Ardennerstam. C. G. Wrangel Handb. 1111 (1886). —
-STO~2. C. G. Wrangel Handb. 1112 (1886). —
-TYP~2. C. G. Wrangel i SvD 1900, nr 288, s. 4.

 

Spalt A 2153 band 2, 1901

Webbansvarig