Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFHÄLLNING a3v~häl2niŋ (a`fhällning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFHÄLLA. — särsk. (numera föga br.) motsv. AFHÄLLA 2. Landtm. förf. 1: 89 (1773). Weste (1807). konkret: sluttning. Öfverst på sidan (af kärren voro) afhällningar, som tjente i vattuflod. Linné Sk. 376 (1751). Bärgens afhällningar. Gissler Intr. i VetA 1751, s. 7. Kindblad (1867).
Ssgr: AFHÄLLNINGS-DIKE. (†) afloppsdike. Möller (1790). Heinrich (1814).
-KAR310~2. Björkman (1889).

 

Spalt A 254 band 1, 1898

Webbansvarig