Publicerad 2000 Lämna synpunkter SYNA, v.2; anträffat bl. i inf. Etymologi [fsv. syna, motsv. fvn. sýna, nor. syne; till SYN, adj. — Jfr SYNBAR, SYNE, sbst.1, SYNLIG] (†) visa (ngn ngt). Ingen trohet månde dessa Bröder osz syna. Björner Fridth. 12 (1737). Spalt S 15604 band 33, 2000 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
