stuller | SAOB

Publicerad 1993

STULLER, n.

Etymologi

[sv. dial. stuller; vbalsbst. till STULLRA]

(†) stoj, larm, oväsen; äv.: högljutt tal (i ssgn STULLER-KRAFT). Här är ett fahrligt stuller bland Folket. Dalin Arg. 2: nr 45, s. 1 (1734). Bellman SkrNS 1: 32 (c. 1770).

Ssg (†): STULLER-KRAFT. kraft (genomslagskraft) som högljutt tal har. Dalin Arg. 2: nr 40, s. 2 (1734).

Spalt S 13258 band 31, 1993

Webbansvarig