stommane | SAOB

Publicerad 1991

STOMMANE, n.

Etymologi

[sv. dial. stommane, kvarnkar (se Wadström SvKvarnterm. 179 (1952)); jfr d. dial. (Bornh.) stommene, stomme; utvidgning av det ord som föreligger i sv. dial. stomman, stomme, kvarnkar (se -STOMAN)]

(†) stomme (se STOMME, sbst.2 1). VgFmT III. 1—2: 55 (1910).

Spalt S 12125 band 31, 1991

Webbansvarig