| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STOCK ståk4, sbst.2, n.; best. -et.
(mera tillf.) om förhållandet att det stockar sig i halsen (se STOCKA, v.2 III 2 c), stockning (se STOCKA, v.2 V 2 c). Han fick stock i halsen och lomade i väg ut på bron. Carlsson Oxnäset 46 (1947).
Spalt S 12019 band 30, 1989