Publicerad 1984 Lämna synpunkter SPINKELIN spiŋ1keli4n, m.//ig. Etymologi [till (stammen i) SPINKIG, adj.2, l. till SPINKEL; med avs. på bildning jfr PIGGELIN] (vard., i sht i vissa trakter) om spinkig person; jfr SPINK, sbst.1 2 c. SD(L) 1904, nr 317, s. 5. Spalt S 9703 band 29, 1984 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
