Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPARTAKIST spar1takis4t, äv. SPARTACIST -sis4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-cist 1919 osv. -kist 1919 osv.)
Etymologi
[liksom d. spartakist, eng. spartacist, fr. spartakiste av t. spartakist; till lat. Spartacus (se SPARTAKUS-). — Jfr SPARTAKISM]
(förr) medlem l. anhängare av spartakusförbundet; äv. i utvidgad anv., om (tysk) vänsterradikal l. revolutionär person; i sht i pl. Dock ha spartakisterna ännu icke förmått att bemäktiga sig rikskanslerpalatset. SvD(A) 1919, nr 8, s. 3. 2NF 38: 444 (1926; i utvidgad anv.). SvD 1972, nr 124, s. 9.
Ssgr (förr): SPARTAKIST-RÖRELSE. jfr rörelse 8. 2NF 34: Suppl. 416 (1922). —
-UPPROR~02 l. ~20. 2NF 30: 696 (1920; i Berlin).
Avledn. (förr): SPARTAKISTISK, adj. [jfr t. spartakistisch] som har avseende på l. samband med l. hör till spartakisterna l. som har avseende på spartakismen. 2NF 30: 696 (1920; om upprorsrörelse).

 

Spalt S 9210 band 29, 1983

Webbansvarig