Publicerad 1982 Lämna synpunkter SONNETTE sonät4, f.; best. -en; pl. -er. Etymologi [av fr. sonnette, liten (ring)klocka, avledn. av sonner, ljuda, av lat. sonare (se SONANT)] (i sht om ä. förh.) = KALKANT-KLOCKA. Hennerberg (o. Norlind) 1: 31 (1912). 2NF Suppl. (1926). Spalt S 8875 band 29, 1982 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
