snärp | SAOB

Publicerad 1981

SNÄRP snær4p, interj. o. sbst.3

Etymologi

[jfr nor. snerp; av ljudhärmande urspr. (jfr SNÄRPA, sbst.1, SNÄRPA, v.2)]

(i interjektionell anv., återgivande en fågels snärpande läte; äv. ss. sbst., om lätet; jfr SNARP, interj. o. sbst.2 Östergren (1943). Collinder SvOrdhjälp 167 (1968).

Spalt S 8342 band 28, 1981

Webbansvarig