snepa | SAOB

Publicerad 1980

SNEPA, v.; utom i inf. anträffat bl. i p. pf. snept (GripshR).

Etymologi

[fsv. snepa, sv. dial. snepa; sannol. i avljudsförh. till SNIPPA, v.; möjl. dock delvis delabialiserad form av SNÖPA. — Jfr SNÄPPA, kastrera]

(†) snöpa. Snepte galtter. GripshR 1581 A, s. 40. Thor afmålades, snepa sin Fader. Rudbeck Atl. 1: 783 (1679). Schultze Ordb. 4662 (c. 1755). — jfr O-SNEPT.

Spalt S 8072 band 28, 1980

Webbansvarig