| Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄLLOR, sbst. pl.
(i Finl., vard.) motsv. SKÄLLA, v.3 2: ovett, bannor; jfr GRÄLOR. Länge nog hörde jag prestmannens bannor och skällor. Ahrenberg Roj. 35 (1901). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 92 (1958).
Spalt S 5799 band 27, 1975