| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKVÄTT skvät4, interj.
återgivande det plaskande ljud som uppkommer, då en vätska l. blöt massa o. d. stänker upp l. skvätter omkring, särsk. då ngt faller ned l. ngn trampar o. d. i vätskan osv. l. då en (mindre kvantitet av en) vätska osv. faller l. slår mot ngt l. dyl.; stundom äv. återgivande det ihåligt plaskande l. klafsande l. dovt smällande ljud som uppkommer, då ngn slår ngn på magen o. d.; jfr KLATSCH, interj., PLASK, interj., SKVATT, interj. Slå’n (dvs. slå honom) för magen / Så det säjer sqvätt. Bellman (BellmS) 1: 126 (c. 1772, 1790). I stället för att .. snön (för några dagar sedan) muntert knistrade under galoschen, säger nu lervällingen sqvätt! sqvätt! Törneros (SVS) 4: 68 (1825). Pang och skvätt! Där damp en kamel i smörjan. Hedin Pol 1: 107 (1911).
Spalt S 5436 band 27, 1974