skunkig | SAOB

Publicerad 1974

SKUNKIG (sku`nkig Weste) l. SKUNKOT, adj.

Ordformer

(-ig 1739—1872. -og 1722. -ot 1722—1739)

Etymologi

[sv. dial. skunkig; till SKUNK, sbst.2]

(†) motsv. SKUNK, sbst.2 2 a, om tyg o. d.: veckig l. rynkig l. skrynklig; jfr SKUNKA, v.1 1, SKUNKLIG. Swedberg Ordab. (1722). Tholander Ordl. (1872; om tyg).

Spalt S 5359 band 27, 1974

Webbansvarig