skranklig | SAOB

Publicerad 1973

SKRANKLIG skraŋ3klig2, adj. -are. adv. -T.

Etymologi

[sv. dial. skranklig; till SKRANK, adj., l. ombildning av SKRANKIG med anslutning till SKRANGLIG]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person (l. djur) l. växt: (lång o.) mager, gänglig, skranglig. Crusenstolpe Mor. 1: 280 (1840; om man). MosskT 1892, s. 145 (om växter).

Spalt S 4753 band 26, 1973

Webbansvarig