Publicerad 1973 Lämna synpunkter SKRACKA, sbst.2, f. l. r.; anträffat bl. i pl. -or. Etymologi [sannol. sidoform till sv. dial. skraka, svag människa l. svagt djur (se SKRAKA, sbst.1)] (†) skrabba (se SKRABBA, sbst.1 2); anträffat bl. i pl., om hästar. Porthan BrCalonius 261 (1796). Spalt S 4732 band 26, 1973 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se