Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRACKA, sbst.2, f. l. r.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[sannol. sidoform till sv. dial. skraka, svag människa l. svagt djur (se SKRAKA, sbst.1)]
(†) skrabba (se SKRABBA, sbst.1 2); anträffat bl. i pl., om hästar. Porthan BrCalonius 261 (1796).

 

Spalt S 4732 band 26, 1973

Webbansvarig