Publicerad 1972   Lämna synpunkter
SKORPAD, p. adj.; n. -at.
Ordformer
(skrivet skå-)
Etymologi
[efter fvn. skorpinn (se SKORPEN)]
(†) intorkad, skrumpnad l. dyl. De woro så magtlösa, at deras skinn war skårpat in j benen. Björner HalfdBr. 12 (1737; fvn. orig.: skorpit).

 

Spalt S 4631 band 26, 1972

Webbansvarig