ricklig | SAOB

Publicerad 1958

RICKLIG rik3lig2, adj. -are. adv. -T.

Etymologi

[sv. dial. ricklig, till sv. dial. rickla, sitta lös, vara rankig m. m., avledn. av RICKA]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lös (i fogarna) l. rankig l. ostadig o. d. TT 1900, Byggn. s. 136 (om järnvägsspår). Nordström Byn 104 (1930; om kanot).

Spalt R 1717 band 22, 1958

Webbansvarig