Publicerad 1957 Lämna synpunkter RESISTENT, m.||ig.; best. -en. Etymologi [till RESISTENS o. RESISTERA; jfr eng. resistant, resistent, ngn l. ngt som gör motstånd l. har motståndskraft, samt RESISTENT, adj.] (†) spelt. = RESISTANS-SPELARE. Düben Talism. 6: 19 (1818). Spalt R 1418 band 22, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
