Publicerad 1957 Lämna synpunkter REKVISITOR, m.; best. -n; pl. -er. Ordformer (reqvi-) Etymologi [jfr eng. requisitor; latiniserande bildning (motsv. ett lat. vbalsbst. till requirere) till REKVISITA, REKVISITUM. — Jfr REKVISITÖR] (†) rekvisitör. PT 1908, nr 85 A, s. 3. Spalt R 956 band 21, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
