Publicerad 1957 Lämna synpunkter REKURSION re1kurʃω4n l. rek1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Etymologi [jfr ä. eng. recursion; av lat. recursio (gen. -ōnis), vbalsbst. till recurrere (se REKURRERA)] 1) (†) tillflykt. Biurman Brefst. 169 (1729). 2) mat. rekurrens (se REKURRENS, sbst.1). 2SvUppslB (1952). Ssg: (2) REKURSIONS-FORMEL. mat. jfr rekurrent a. 2SvUppslB 23: 1094 (1952). Spalt R 947 band 21, 1957 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
