Publicerad 1956 Lämna synpunkter RAVALJA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Etymologi [sv. dial. ravalja, f., ordsvall späckat med otidigheter l. dumheter; av oklart urspr.; jfr RAVINA o. RAVLA, v.3, samt RAPPAKALJA] (†) ramsa (se RAMSA, sbst. 3). Öman Ungd. 89 (1889). WoJ (1891). Cannelin (1921). Spalt R 418 band 21, 1956 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
