Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVINSIALLÄKARE prωvin1sia3l~lä2–kare, äv. pro-, l. 1003~, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(provincial- 1756—1888. provinsial- 1847 osv.)
Etymologi
civil, statlig tjänsteläkare (med vissa fastställda åligganden) med tjänstgöring inom ett visst (landsorts)-distrikt. PH 6: 4431 (1756). Extra provincial-läkare. SFS 1829, s. 284. Därs. 1940, s. 709.
Ssgr: PROVINSIALLÄKAR- l. PROVINSIALLÄKARE-BEFATTNING. Hygiea 1844, s. 472. —
-BOSTAD~20 l. ~02. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 8, s. 5. —
-DISTRIKT. SFS 1834, nr 38, s. 4. —
-KÅR. Hygiea 1908, 1: 298. —
-LÖN. SFS 1834, nr 38, s. 3. —
-STAT.
1) sammanfattningen av provinsialläkarna i riket. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 8, s. 2.
2) provinsialläkarnas lönestat. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 9, s. 3. —
-STATION. (numera mindre br.) ort där en provinsialläkare är stationerad. Hygiea 1844, s. 477. Därs. 1887, s. 495. —
-TAXA. provinsialläkares arvodestaxa. BtRiksdP 1911, I. 2: nr 294, s. 1. —
-TJÄNST. en provinsialläkares tjänst l. befattning. SFS 1834, nr 38, s. 3.

 

Spalt P 2166 band 20, 1954

Webbansvarig