Publicerad 1953 Lämna synpunkter PLANKETT, sbst.2, n.; best. -et; pl. -er. Ordformer (planketer, pl. 1624. planquettet, sg. best. 1656. planquetter, pl. 1656) Etymologi [ombildning av BLANKETT, sbst.2] (†) = BLANKETT, sbst.2 1. Schroderus Commynes 6 (1624). RP 16: 713 (1656). Spalt P 1039 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
