Publicerad 1953 Lämna synpunkter PIPGRÅTA pi3p~grå2ta, v.; med avs. på böjn. se GRÅTA. Etymologi [förleden möjl. identisk med förleden i PIPRINNA; jfr dock PIPA, v.1] (föga br.) lipa o. gråta, gråta ymnigt. Strix 1905, nr 3, s. 2. Spalt P 938 band 20, 1953 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
