pintlig | SAOB

Publicerad 1953

PINTLIG l. PINTELIG, adj.; anträffat bl. ss. adv. = (ÅngermDombRenov. 1629, fol. 7, 11) l. -EN (OxBr).

Ordformer

(pintel- 1629. pintl- 1612)

Etymologi

[sidoform till PINLIG, bildad möjl. ss. hypersvecism l. med anslutning till pint, p. pf. av PINA, v.]

(†) = PINLIG 1. OxBr. 5: 19 (1612). Ener hon bleff pinteligh förhört då (osv.). ÅngermDombRenov. 1629, fol. 7.

Spalt P 907 band 20, 1953

Webbansvarig