| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PINGEL piŋ4el, sbst.1, n.; best. pinglet.
pinglande. Snellman Tyskl. 98 (1842). Skällors pingel. Rydberg Vap. 266 (1891). Nilsson FestdVard. 88 (1925). — jfr BJÄLLER-, KLOCK-, SPÅRVAGNS-PINGEL.
Spalt P 883 band 20, 1953