Publicerad 1947 Lämna synpunkter NYZEELÄNNING ny1~selän2iŋ, äv. nyse3~län2iŋ, m.; best. -en; pl. -ar. Etymologi [till NYA ZEELAND (se NYZEELÄNDARE)] (föga br.) nyzeeländare. Hornborg Antip. 173 (1915). LändFolk 3: 315 (1928). Spalt N 914 band 18, 1947 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
