Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MYSSLA mys3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -AN (†, Schroderus Lex. 88 (1637), Lind (1749; under pfieff)), -ANDE, -ING.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vissla; förr äv.: pipa; särsk. om vissling o. d. ss. kommando till hästar. JBureus (c. 1600) hos Lindroth Bureus 30 (i förteckning på ljudhärmande ord). (Sv.) Myszlande. (t.) das zusprechen an die pfferde. Schroderus Dict. 115 (c. 1635). Mars hadd’ nästan ingen Sysla, / Utan geck för sej ok myszla. Lucidor (SVS) 182 (1672). Då man mysslar som en liten råtta, kommer räfven smygandes. Greiff Jagt 100 (1828).
Spalt M 1752 band 17, 1945