Publicerad 1945 Lämna synpunkter MYLTA myl3ta2, r. l. f.; best. -an. Etymologi [bildat till stammen i MULTER] (i vissa trakter av Norrl., bygdemålsfärgat) mos av kokade hjortron. 2NF 18: 1304 (1913). TurÅ 1934, s. 227. — Ssg (i vissa trakter av Norrl., bygdemålsfärgat): MYLT-GRÖT. = mylta. ÖstersundP 1896, nr 146, s. 4. Spalt M 1704 band 17, 1945 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
