Publicerad 1945 Lämna synpunkter MURMEL mur4mel l. 32, sbst.1, m. l. r.; best. -n; pl. murmlar. Etymologi [jfr t. murmel; elliptiskt för MURMELDJUR] 1) murmeldjur. Larson Mong. 278 (1929). 2) murmeldjursskinn. Östergren (1932). jfr NERTS-MURMEL. Ssgr: (1) MURMEL-GRYT. murmeldjurshåla. Utterström Pälsjäg. 44 (1932). — (2) -KRAGE. jfr krage 2 a. — (1) -LÄMMEL. (†) murmeldjur. Gravander Buffon 2: 153 (1806). Spalt M 1622 band 17, 1945 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
