MENINGER meniŋ4ger, sbst. pl.
Etymologi
[jfr t. meningen, pl., eng. meninges, pl., fr. méninge; av lat. meninga, av gr. μῆνιγξ, hjärnhinna]
med. hjärnhinnor; stundom med inbegrepp av ryggmärgshinnorna. LbKir. 1: 462 (1920).
Spalt M 793 band 17, 1944
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
