| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANIKER ma4niker, m.||ig.; best. -n; pl. =.
med. motsv. MANI 1: person som lider av mani; jfr MANIAKER 1. Herrlin Snille 121 (1903). Wigert PsykSj. 2: 32 (1925). — Anm. Ss. feminin motsvarighet till maniker användes stundom MANIKA; best. -an; pl. -or. [bildat efter mönster av sådana ordpar som HYSTERIKER: HYSTERIKA]
Spalt M 247 band 16, 1942