Publicerad 1942 Lämna synpunkter MAGNETIT maŋ1neti4t, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet.: olika slag av magnetit) -er. Etymologi [jfr t. magnetit, eng. magnetite; avledn. av MAGNET] (i fackspr.) magnetisk järnmalm. SvTidskr. 1873, s. 84. Gertz o. Grönwall Min. 54 (1923). Ssg (i fackspr.): MAGNETIT-GRUVA, r. l. f. JernkA 1897, s. 380. Spalt M 53 band 16, 1942 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
