låtgå- | SAOB

Publicerad 1941

LÅTGÅ- låtgå3~ l. lot-.

Etymologi

[till låt(a) gå (se LÅTA I 16 (b), GÅ III 1 b)]

ss. förled i ssgr; betecknande att ngt utmärkes av slentrian, slapphet l. brist på initiativ o. planmässighet.

Ssgr: LÅTGÅ-POLITIK. GHT 1898, nr 275 B, s. 2. —

Spalt L 1491 band 16, 1941

Webbansvarig